Spelkväll!

Jag, bakom kameran, Iris och Leif - Pigan, Christian och Per - och så Misse och Viggo.

En härlig kväll i goda vänners lag - tänk att det är så roligt att spela spel - ni som inte har provat , jag säger bara prova - det är riktigt roligt.

Jag tror att vi haft spelkväll varje jul i .........ja, jag vet inte hur många år, så nu kan vi nog börja ta det som en liten "jultradition" och det gör då jag såååååå gärna.....

Vi spelade, som ungdomarna sa, gamlingarna mot "the young ones" - vad dom nu menade med det.......:) Det visade sig i alla fall att det blev oavgjort - vi vann ett spel och dom vann ett - härliga ungar...........och jag kommer inte att tala om vilket vi vann och tvärtom.......:))

Lite bilder nedan:

Lilla Viggo fick sitta i Pers knä....

"Lilla" Misse huserade under bordet....

Christian, Pigan och Per försöker sätta dit oss.................men men det gick inte så bra.......
"Det var dans borti vägen på lördagskvällen"...............den kan vi......:)

Nu går annandagsjul mot sitt slut och julen är över för detta år och nu kan man nästan börja se fram emot lite ljusare tiden - i fantasin i alla fall för det tar nog ett par veckor innan vi märker någon skillnad - men nog är det härligt att i tanken se dessa ljusa sommarnätter framför sig.......hmm längtar!!!

Ha det!

Julafton!

Denna tavla fick jag av Pigan och Per - är den inte helt underbar - och att se den i verkligen är fantastiskt - Tusen Tack för denna helt underbara julklapp.

Då har julafton 2010 gått mot sitt slut och nu får vi se fram emot att klara av Nyårsaftonen - förra året så åkte vi ju på en rikigt chock då det brakade lös alldeles ovanför våra huvuden precis då vi steg ut genom ytterdörren och klockan var bara halv åtta på kvällen. Det var folk uppe vid villaområdet ovanför där jag tidigare bodde som började skicka iväg raketer och smällare och riktade allt mot och ovanför vårat hus. Sara blev väldigt rädd och ville bara fly från eländet och jag höll på att helt tappa fattningen då jag var på väg för att få tag på dessa idiotiska människor som tänker med............ja, ni kanske kan förstå mina känslor. Nu blev jag stoppad och kanske var det bra för i det läget hade jag nog bara gjort mig olycklig men ibland funderar jag om det ändå inte hade varit bättre för dessa människor att bli medveten om vad dom ställer till med men men nu har det gått bra för Sara och hon har inte blivit ljudkänslig (peppar peppar) - allt verkar ok MEN gissa om jag kommer att vara försiktig denna nyårsafton.

Under julaftonen så var vi på gravarna och tände ett ljus och det var så otroligt vackert på kyrkogården - en riktigt julstämning inföll.........................lugnt och härligt.

Sedan så "julfikade" jag och Christian och öppnade våra julklappar och det var riktigt trevligt. Efter det så var det middag hos Janne och Maggie och det var sååååååååå mycket mat och riktigt gott - sedan så fick vi träffa jultomten vilket var en liten överraskning men otroligt trevligt - det var ju lite synd att inte Maggie hant träffa honom för hon gick precis iväg och skulle köpa tidningen när tomten kom..............:))

Nu har ju ingen av oss små barn men en riktigt härlig känsla blev det när tomten delade ut julklappar och många härliga skratt då tomten gärna ville att Frida som går andra året på gymnasiet skulle sitta i tomtens knä så tomten skulle få sig en kram..................ja, Frida gick ju givetvis med på det under sitt skrattanfall.................Det blev en mysig julafton trots allt, det är ju just under den här tiden som man känner av att vi inte har så stor familj kvar då alla försvann under så kort tid för sju år sen och just i samband med juletider så jag kan verkligen förstå att människor som inte har någon familj eller är ensamma känner av den här tiden ordentligt och tycker att det kan bli riktigt jobbigt........................tänk om vi hade kunnat samla ihop pengar, mat och även haft en lokal så att vi hade kunnat laga julmat och så bjuda in alla som behöver ha sällskap till middagen och även kanske köra hem lite mat till de som inte har möjlighet att ta sig ut.....................kanske man ska ta och fundera över detta till nästa jul.....................kanske vi kan göra något tillsammans - en tanke bara.....:))

Sedan blev julaftonens kväll i lugn och ro framför tv:n.

Nedan så har jag lagt in några foton från julaftonen.

En tallrik fylld av god julmat..............

Och så tomten förstås....

Utdelning av julklappar till Micke och Sara...

Micke sliter upp sitt paket..........

Sara jagade sitt paket över hela köksgolvet....

Men fick till slut upp det...............

Ha det bra alla och en fortsatt trevlig jul!!

JUL!!

Till Er alla

EN RIKTIGT GOD JUL

OCH

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!
Från Monica Micke och Sara

Ha nu en lugn och trevligt helg!

Ha det

Färdig.....

Äntligen så är jag färdig med mitt julklappstillverkande............puh.....men oj vad fina dom blev "klapparna".

Nu får vi bara hoppas att dom kommer till användning och har själv haft så kul under tiden jag har gjort dom - tänk att det ska vara så roligt att göra klapparna själv!

I dagarna som gått så har det blivit lite förkylt, näsan rinner och är tät - inte roligt alls men det är ju tur att det finns nezeril.......

Mina hundar har börjat släppa något fruktansvärt med hår - har aldrig varit med om att mina hundar har släppt så mycket hår vid den här tiden men hör att många av mina vänners hundar också släpper just nu så det är väl kanske dax att byta.............men det känns lite knasigt eftersom vi har så kallt ute och snart är dom hårlösa och då slår det väl till och blir minus 35 grader kallt ute och då blir det nog inte så kul att gå ut - kanhända.......då blir det täcken på - inte så populärt men nöden har ingen lag...

Annars så har vi haft lite tjuvstart på julen med middag under lördagen tillsammans med Lasse och Eva-Marie och ungarna. Eftersom dom planerar att åka till kanarieöarna under jul och nyårshelgen så fick vi ta lite julafton en vecka tidigare......:) Det var jättetrevligt och julmaten är ju bara så god när man ännu inte ätit så mycket av all god julmat - sedan blir man ju lite less på allt det goda.....

Hoppas nu inte flyget blir inställt så dom inte kommer iväg för dom har verkligen sett fram emot att få fira jul på lite varmare breddgrader - själv vill jag nog ha snö och kallt för att det ska stämma överens med det som man är van med................kanske har det med åldern att göra kan tänka...:)

Det blir jag och Christian som far ut på julaftonens morgon och tänder ljus på gravarna och så äter vi en god middag och givetvis tittar på Kalle Anka - Då är det jul.....:) Sedan har jag ju gjort lite "klappar" till Gossen - få se om han gillar det......:)

Fick en julklapp idag av vår "hundgårdsparasit" som hon kallar sig - Annika - som sköter hundgården under helgerna. Hon är så otroligt gullig och ödmjuk och man blir så glad när hon tittar in och fikar och pratar en liten stund och så otroligt ansvarsfull i sitt arbete med hundarna under helgerna så det finns inte ord att beskriva henne - Hon är bara en av dom bästa....:))

Nu ska jag preparera näsan och så stupa i sängen för det känns som om det börjar bli dax - ögonen vill gärna blunda så länge för varje "blink".........:)

Natti
Ha det

Bara vanlig vinter!

Det är en helt vanlig vinter med mycket snö och kallt och allt är precis som det alltid brukar vara under vintrarna......

Men ändå längtar jag till våren och sommaren när man slipper ta på sig så mycket kläder för att inte frysa, det tar ju en kvart att bara klä sig, nej tänk när man bara kan stoppa fötterna i joggingskorna och på med kepan och så iväg......................

Ja ja längta kan man ju göra men nu står julen för dörren - är inte alls klar med alla klapparna - det är ju i och för sig inte så många men ett par småsaker till ungarna måste det ju finnas - och så till Christian förstås...........det är nog bara jag som tycker det är kul med "klappar" åt honom, det går så fort när dom blir vuxna och är inte längre så brydd i julklapparna - men mamma - är hans kommentar........:))

Träningen inomhus har liksom legat lite i dvala här ett tag, haft fullt upp med att göra i ordning i källaren. Ställde ju bara in alla grejer där när jag flyttade in för att gå igenom dom senare och nu har "senare" kommit - gick inte att skjuta upp det längre...........det tog två dagar att gå igenom dom och nu har jag bara lite verktyg att sortera så det känns ganska bra.

Vi har i alla fall varit ute på våran första sparktur, jag och vovvarna, och det var riktigt härligt. Det var bara - 12 grader kallt ute ca så jag tog ut min gamla spark och drog iväg upp till Malmsta för att sedan släppa nerför "kullebackarna". Oj vad det gick undan, var tvungen att bromsa hela tiden men hundarna tyckte det var riktigt roligt att sträcka ut i en riktigt härlig trav med tungan hängande utanför och stjärnor i ögonen - ja det var riktigt härligt så det måste vi göra om, bara vi får ha väder som gör att man kan vara ute. Nu har ju väderstationerna på nätet lovat ner till - 40 grader kallt till helgen här i Gällivare kommun så då får vi kanske sortera dom där verktygen...............:))

Nej nu på med alla kläderna och ut på en promenad men jyckarna så får det bli en härligt varmt bad sedan.

Ha det

Kallt

Ja och så börjar temperaturen att sjunka ner mot - 20 och under.........brr vad det känns kallt och inget roligt alls att gå ut med hundarna men det är ju ett måste.......men dom tycks inte alls ha något emot att springa ut...:)

Christian har varit till sjukgymnasten och som det verkar så har han fått en ordentlig smäll på nacken när han svimmade första gången och for i backen från lastbilshytten. Ryggen hade inte sett bra ut och han blev justerad men de vågade sig inte på nacken eftersom den inte alls känts bra. Nu ska han tillbaka till sjukgymnasten på ett par dar för massage och uppmjukning av nacken innan de provar justera den så nog är det hans wiplash skada som irriterar och yrselattackerna kommer nog med all säkerhet därifrån efter smällen i backen. Sedan finns ju funderingarna var första svimmningen kom ifrån.................ja vi får väl se vad läkarna och sjukgymnasten kommer fram till men en liten ljusning i alla fall.

Våran nymfparakit Erik ropar fortfarande efter sin lille kompis och blir nästan bara mer och mer frustrerad när han inte får något svar. Nu har han möjlighet att vara ute och flyga dagligen och har visat sig väldigt sällskapsjuk så nog saknar han sin lille kompis men det ger väl sig - förhoppnigsvis.

Nej nu är det bara på med kläderna och ut med hundarna....................här står dom förväntansfulla och tittar på mig och jag drar mig så "innibomben" - usch nu längtar jag till sommaren............igen.....

Ha det

Micke 6 år!!!

På Lördag fyllde Pappa Micke 6 år och jisses vad jag tycker att tiden går fort.......

Inte för att det känns som om det var nyss han var valp men tycker nog inte att det var så länge sedan som jag hämtade Sara och hon är ju redan 2,5 år.

Vi firade med en härlig promenad till Malmberget tillsammans med Per och Pigan som hade med sig Misse och Ludde. Alla hundarna var riktigt duktiga och det blev en fin prommis.

Per har byggt en släde till Misse som de varit ute och provat låta honom dra med och det går visst som bara den - duktiga Per - ja Misse är ju också duktig som drar den med vindens hastighet. Nu ska vi följa med ut och eventuellt så ska mina få testa dra lite men får nog låta lilla Sara titta på den först för häromdagen när vi kom gående efter stigen från Malmberget så kommer det två pojkar på en spark och Sara har nog aldrig blivit så rädd tidigare. Hon hant inte alls med att varken höra eller se dom och gissa vad de två pojkarna i tolv tretton års ålder gör när de ser hur rädd Sara blir jo de stannar och pratar en stund med henne så hon fick avreagera lite och det var riktigt bussigt gjort.

Sedan har vi fortsatt lite med våran vittringsapport inomhus och det går väl så sakteliga framåt men har även kommit en bra bit på väg med fjärrdirigeringen så nu börjar vi nog komma i gång igen med träningen.

Sedan så säger man ju att glädje och sorg går hand i hand och det stämmer nog riktigt bra för den 4 December då Micke fyllde år så fick vi sorg då våran zebrafink dog och det var så tråkigt. Erik våran nymfparakit tycker inte alls om att vara ensam så han ropar och ropar och ingen som svarar så det känns lite i hjärtat varje gång han ropar på honom. Nu får vi hoppas att det går bra så han inte saknar honom alldeles för mycket men märker att pappa Micke är och pratar med honom varje gång han ropar så där finns det nog någon kommunikation av något slag - det är härligt att se.

Har gjort ett fynd också idag, var förbi återvinningen för att köpa två stycken fotöljer till jobbet och hittade en garderob till hallen som var helt perfekt i storlek och Pigan den var redan ihopsatt.......:)) Helt perfekt i hallen så jag fick en garderob dit till slut - man säger ju att tålamod är den största dygden.........

Nu ska vi iväg ut på en promenad och samtidigt gå förbi Iris och Leif och kolla på den nya familjemedlemmen som de hämtade i går - spännande....

Nu ser vi framåt igen och går vidare mot nya spännande mål och tar fram den positiva inställningen..........:))

Ha det

Och så har det sprungit iväg två veckor....

Nästan två veckor har gått utan ett enda ord här på bloggen men det har varit fullt upp.......................Många funderingar över hur vi människor fungerar och hur vi egentligen värderar varandra och även en ångest som jag inte vill att någon får uppleva....



Börjar från början:

Vecka 47 började med att vi blev en kort på jobbet och det innebär i praktiken att jag får dubbelt jobb men eftersom vi nu är tre stycken som jobbar så får jag hjälp med hundgården men de administrativa sysslorna måste jag sköta själv vilket innebär att det blir till att jobba hemma med det som går. Nu hade vi ju medlemsfesten som också var på gång så stressen steg till ganska höga nivåer eftersom jag själv skulle ta hand om dekorationen mm och jag är verkligen inte den som klarar sånt och har ingen som helst fantasi. Jobbade med hundgården, festen och löpande arbeten under dagarna och satt och gjorde konteringarna till bokföringen på kvällarna hemma så det löste ju sig MEN så var det ju den där stora ångesten som infann sig på måndagskvällen........



Fick telefonsamtal att Christian låg på akuten efter en olycka på jobbet och gissa hur mycket man hinner tänka innan man är nere på lassarettet och får se och ta på honom själv.....Han hade svimmat och ramlat från hytten på lastbilen, tur som var så stod han still med det 23 tons tunga fordonet, och hade då slagit i backen där han vaknade upp på ett par minuter. Han blev körd till akuten och fick ligga uppkopplad till Ekg, blodtryck mm som kollade honom i ca 3 timmar för att sedan bli röntgad av huvud och nacke. Nu hör det till saken att han har en wiplash skada i nacken från en bilolycka då han var 18 år som brukar irritera då och då. Han talade om för läkaren om skadan och berättade att han hade väldigt ont i nacken men läkaren valde ändå att fokusera på huvudet, vilket säkert var rätt i det läget, men när det visade sig att det inte var några blödningar där så släppte de allt annat. Vila och lugn och ro i fyra dagar med sin lindringa hjärnskakning som han ådragit sig blev ordinationen.................



Under veckan kändes det som att jag hade blödande magsår, ängslan över Christian och stressen och pressen på jobbet var verkligen upplagt för problem med kärkrampen och visst precis som ett julkort i brevlådan så slog det till en natt då jag vaknade av en fruktansvärd smärta. Medicinerade och försökte ta det lugnt och visst släppte det efter ett tag men låg sedan som en dov smärta under ytan i de efterföljande dagarna.



Att jag vetat sedan tidigare att många i vårat samhälle har en lite okunnig inställning till oss som har ett lönebidragsjobb har inte varit något nytt eller som jag tidigare brytt mig om utan helt enkelt bara tyckt synd om dessa människor som inte har något intresse av att lära känna mig som människa eller själv ta reda på vad ett lönebidragsjobb innebär.



MEN när det kommer riktigt dumma kommentarer under en sån här jobbig tid då känns det lite extra i kroppen. Att kommentarer som lönebidragare är parasiter på samhället som enbart kvitterar ut lön men presterar ingenting känns extra tungt när man jobbar så man går på knäna och att sedan få höra att de som jobbar på föreningar och har lönebidragsanställningar är intellektuellt befriade människor, lite knepiga och har väl inte riktigt "alla" hemma gör att man blir riktigt ledsen. Visst är jag helt övertygad om att dessa människor nog inte riktigt mår så bra och vill gärna ha någon att stå på och visst får dom stå på mig, är ju en människa som gärna hjälper till där jag kan och har inte haft något problem med att hjälpa såna här människor att få må lite bättre genom att tillåta dom att tro på att jag är en människa som står på en lägre nivå än dom eftersom sånt här har runnit av mig som vatten tidigare och eftersom jag ändå någonstans känt att jag vet vad jag är och mår denna människa bättre så visst gärna för mig.



Men under dessa två veckor har det varit riktigt jobbigt att fundera på hur vissa människor egentligen värderar och generaliserar, tycker själv att det viktigaste som finns i kontakt med andra människor är att lära känna individen inte veta vilken status eller förmögenhet som kan ligga till grund för en värdering utan enbart individen. För mig är det viktigaste att våga visa mig som den människa jag är, både på gott och ont, vilket givetvis inte passar alla men som gör det så otroligt enkelt för mig att välja mitt umgänge. Jag tycker om att umgås med människor och det tråkigaste jag vet är att välja bort människor som inte är bra för mig eftersom jag gärna vill tro gott om alla människor men eftersom jag känner att åldern börjar ta ut sin rätt och jag inte riktigt orkar lika mycket som jag gjorde tidigare så är det bara tvunget att välja bort de som gör mig illa.

Det har under dessa två veckor varit människor som jag blivit riktigt förvånad över eftersom de visat en riktigt nedlådande attityd och jag har väl inte riktigt sett den sidan tidigare men vill väl kanske fortfarande försöka förstå dessa människor............de har väl en dålig period i sitt liv eller så kanske de själva har blivit sjuka............för det är just en sjukdom som ligger till grund för ett lönebidragsjobb. De människor som ser ner på andra för att de har en sjukdom och kanske då i deras ögon framstår som svaga och lägre stående varelser har nog väldigt svårt att acceptera en egen sjukdom............

Att få en kronisk sjukdom är ingenting som man själv väljer utan det är bara att tacka och ta emot och att man sedan VARJE dag kämpar med sin sjukdom där värk och alla begränsningar som man måste göra är inte alltid det lättaste. Många har ingen möjlighet att orka arbeta alls men vissa orkar jobba ett par timmar. Själv har jag ingen möjlighet att arbeta full tid på ett sk vanligt arbete pga mina sjukdomar och att jag då sedan fick denna denna chans till ett lönebidragsjobb gjorde att jag har fördelen att få arbeta med för mig det allra bästa jag vet - hundar och människor.

Eftersom detta är ett arbete med rättigheter för mig att kunna gå undan ett tag om jag blir dålig gör att jag klarar av att jobba och det är något som gör att jag känner ett värde - jag är lycklig över att jag trivs så otroligt bra och jag vet vad jag kan och att jag definitivt gör ett kanonjobb det vet jag - men det är enligt mina egna mått mätt. Jag har många utbildningar som jag skulle kunna basunera ut för att skaffa mig en status och bli värderad därefter men jag väljer att visa mig som den människa jag är utan alla mina utbildningar och kurser och pengar på banken eftersom den jag är - är den du får...............att jag sedan inte försöker dölja att jag har ett lönebidragsjobb känns ärligt från min sida och det känns bra för mig. Många av mina vänner som också har lönebidragsjobb ute i samhället, på kommunen eller i landstinget och även i olika affärer talar aldrig om att de har lönebidrag eftersom de inte orkar med attityderna utan har fullt upp med att klara utav dagarna med sina sjukdomar.

Det är riktigt tråkigt att det måste vara så här men så här ser verkligenheten ut för många av mina vänner och även för mig själv. Tycker ändå att jag lever ett rikt liv, mina hundar som verkligen visar att de inte värderar mig efter annat än den människa jag är, de är solen i mitt liv. Mina verkliga vänner som känner mig som den människa jag är och risar och rosar mig dagligen men som står vid mina sida när det krisar gör mitt liv värdefullt.
Och så min älskade son som är mig kärare än allt annat på jorden och som visar sin uppskattning för sin mamma öppet och ärligt känns som ett strålande varmt solsken på huden.................han har aldrig haft något emot att ge sin mamma en kram fastän det varit mitt på stan bara för att han kände det så .................och det känns i ett "mamma hjärta" kan jag säga och samtidigt så tror jag att han lärt sig något om att visa sig som den man är och vad man känner och inget annat.

Då fortsätter historien:

Medlemsfesten gick av stapeln under Lördagskvällen och här tyckte jag själv att jag verkligen hade gjort ett bra jobb, att sedan den som vi beställt mat gjorde ett misstag och jag kände att jag blev den som fick skulden för det la väl lite sordi på min fest stämmning men valde själv att inte lägga några känslor på detta eftersom det var en stressad situation och man då inte alltid handlar rationellt och själv visste jag att jag gjort allt rätt i beställningen och det räcker för mig.

Fastän jag inte kan det här med dukning eller dekorationer så såg det riktigt fint ut och jag vill verkligen gratulera de som fick Malmens Stipendium - Maria Ömalm och Andreas Skanefors.

Under söndagen så försökte jag ta igen allt jag förlorat i sömn och samtidigt tömma huvudet på alla tunga tankar och funderingar som snurrade runt runt och hotade att stanna kvar alldeles för länge.

På måndagen v. 48 så skulle Christian börja köra igen efter sina sjukdagar och det skulle bli ett sent eftermiddagsskift. Han körde till Svappavaara med sitt tunga fordon och lastade på för att köra till Kiruna och tippa. Under färden mot Kiruna med bilen tungt lastad så får han en yrselattack och är på väg att tappa medvetandet, han får stopp på bilen och sitter och försöker lugnar ner sig ett tag. Allt verkar klarna för honom och han känner att det här nog var något tillfälligt och fortsätter att köra mot kiruna, lastar av och börjar köra tillbaka mot Svappavaara för att lasta på igen när nästa yrselattack kommer. Han lyckas ta bilen till Svappavaara och ställer den där och tar kontakt med akuten i Gällivare som direkt skickar en ambulans och förbjuder honom att köra en meter.

Han ringer till mig och talar om att en ambulans är på väg och jag hör att han är orolig och lite osammanhängande och får nästan panik, vet inte riktigt om jag ska kasta mig i bilen och köra dit eller vad jag ska ta mig till...................tar mig samman och fortsätter prata med honom då han berättar att han pratat med sin chef om att han blir tvungen att lämna bilen i Svappavaara och att ambulansen är på väg då chefen lite surt säger åt honom att skaffa nya glasögon.............................jag trodde inte mina öron och då hör det till saken att han kvitterat ut nya glasögon för två veckor sedan .....................fortsätter att prata med honom och försöker behålla lugnet fastän jag känner att pulsen är alldeles för hög och krampen kommer i bröstet.

När ambulansen kommer så informerar de mig att eftersom han verkar påtagligt berörd så kommer de att ta honom till närmaste sjukhus som är Kiruna och jag känner att jag håller på att tappa greppet . Efter ungefär en halvtimme så ringer han igen och informerar om att de ska röntga huvudet igen och kommer att behålla honom över natten och så vill han att jag ska komma - oj vad det kändes i hjärtat när jag var tvungen att säga att det är ingen ide att jag kommer ikväll, klockan var elva på kvällen, eftersom jag nog inte får träffa honom mer än en liten stund för att sedan bli tvungen att köra hem igen. Att sedan höra hans lite oroliga stämma säga att det är ju givetvis så och det här går nog bra ändå och jag ringer dig efter de gjort röntgen gjorde nog att jag trodde jag skulle få en hjärnblödning för suset i öronen blev som en orkan...................När röntgen var gjord och det inte hittats något på röntgen och han ringer och berättar det och samtidigt lät mycket lugnare gjorde att jag också började slappna av och då var klockan halv två på natten och sedan kom tårarna.....................jag grät mig nog till sömns för jag kommer inte i håg att jag somnat och när klockan ringde på morgonen kändes det som att jag inte skulle orka mer.

Han fick komma hem på eftermiddagen dagen därpå med en två veckors lång sjukskrivning och remiss till öron näsa hals i gällivare för koll av öronen - läkarna i kiruna hade inte heller lyssnat på Christian då han talade om hur ont han hade i nacken. Givetvis ska han gå och göra kollen av öronen men vi har även beställt tid hos sjukgymnasten som ska kolla och behandla hans nacke men han ska också ta kontakt med Svenne Zedig när han kommer upp till Gällivare för att få hjälp. Det var Svenne som hjälpte honom med nacken då han blev skadad första gången och har under dessa år hjälpt honom ett par gånger så där ligger nog största chansen att han blir hjälpt.

Att känna sig så hjälplös som jag kände mig då jag pratade med Christian då vi satt och väntade på ambulansen är något som har tagit mig hårt och samtidigt med alla dumma kommentarer om lönebidragare har varit tungt men som Mormor Anna alltid sa när hon levde: det finns alltid något positivt i allt men bara om du själv vill se det................Ja att hitta det positiva i detta har varit svårt men det jag har kommit fram till är att för varje dag som går är jag tacksam för att Christian finns i min närhet och visar sin kärlek till sin mamma och jag kommer aldrig att sluta kämpa för att han ska ha det bra och han är den största glädjen i mitt liv. Att mina vänner funnits här för mig och lyssnat och bannat och pratat och stöttat för att sedan bara finnas där har gjort att jag ännu mer förstår vad vi kan göra för varandra om vi verkligen bryr oss om varandra och värderar varandra efter kriterier som verkligen håller och inte efter status eller förmögenhet - ni är mer värd än allt guld i världen!

Mina vänner, Micke och Sara, som funnits hela denna tid så tajt bredvid mig både natt och dag visar på hur väl de förstår att nu behöver jag deras ärliga värme och närhet, är ju det allra bästa beviset på hur ärliga och underbara dessa varelser är och hur mycket vi kan lära oss av dom.

Så jo Mommo Anna du har rätt det fanns mycket positivt i allt detta - det finns så många otroligt fina människor i vår omgivning som vi behöver och som behöver oss och som verkligen gör livet värt att leva och så dessa underbara djur, hundarna, som vi omger oss med och har nog bevisat att de är människans bästa vän flera gånger om och som dikten säger:

Har du en hund så har du en vän

trofast in i det sista

mister du vännernas kärlek än sen

hundens kan du aldrig mista

Så sant som det är skrivet.

Så mina vänner nu har moraltanten skrivit färdigt för denna gång men ett sista ord innan jag avslutar för denna gång:

Den som simmar mot strömmen måste vara stark.....................

Ha de !

Och så har det gått en vecka till......

Tänk att en vecka kan gå så fort och inte tycker man att man hinner så mycket heller. Har tränat lite vittringsapportering med Sara och tycker inte att vi går framåt så mycket som jag skulle vilja men det är väl bara nöta på så kommer resultaten.

Annars så har vi mest promenerat i det kalla vintervädret - det har varit minus 24-25 grader i kullen så vi har åkt upp till Malmberget och gått runt svanparken och upp på tippsta - ca 10 grader varmare.......:)
Träffade på Birgitta som var ute och promenerade med Samuraj på en av våra promenader och så blev det ju till att stå och surra en stund tills hundarna tyckte att nu var det dax att få den där promenade som blivit utlovad....jamen det är ju så kul att träffa på kompisarna ute med sina "telningar".......Det blev i alla fall ett par riktigt härliga promenade uppe i Malmberget under veckan både för oss själva och tillsammans med Anna-lena som hade Stjärna med sig.

Min nacke vill inte bli bättre och smärtorna från diskbrocket kommer och går så det har varit lite jobbigt med vänsterarmen som inte alls vill hänga med men tyckte att det började fungera bättre under fredagen för att vara tillbaka med full styrka under lördagen så nu får jag nog försöka vila så att det släpper - inte kul alls....:((

Från klockan tio på fredagskväll fram till ett på natten så var jag och Marie-Louise och hjälpte till att kontrollera området runt Hellnerstadion. Vi hade ett lugnt pass och inga "busar" som var i farten men vi fick oss en rejäl promenad upp efter hela slingan för att kolla högtalarna utefter spåren så vi var alldeles svettiga när vi kom tillbaka och hundarna var ganska nöjda.

Sedan har det blivit att bänka sig framför tv:n både under Lördag- och Söndag förmiddag för att följa våra skidåkare i spåren. Nog hade det varit roligt att vara på plats och se det "live" så att säga men eftersom min nacke bråkat med mig hela veckan så tog jag det säkra för det osäkra och stannade hemma i värmen framför tv:n och det var nog rätt beslut. Har lagt in några bilder nedan:

Marie-Louise i "värmestugan" under fika paus....

Koll av storbildstv:n ute vid stadion.

Start och Målområdet på Hellnerstadion i mörkaste mörkret....:) Har ju i alla fall varit här fastän det inte var under tävlingarna....

Oj vad jag tycker att vi har duktiga skidåkare i Sverige nu - det är så fruktansvärt spännande att följa dom i spåren. Charlotte Kalla är ju helt suverän men kan tänka mig att det var riktigt härligt för Markus Hellner att ta hem segrar både under Lördagen i det individuella loppet och Söndagens stafett när Hellner stadion blir invigd på de första internationella tävlingarna - hurra för dig Markus.....

På Söndageftermiddag for jag och Marie-Louise ut efter Nautanenvägen och tog en härlig promenad. Vägen är upplogad och riktigt fin att gå efter så nu är det bara hoppas att de plogar den hela vintern så har vi en väg till att gå efter..:) Några bilder nedan:

Nog för att det var eftermiddag men rätt in i mörkaste mörkret.........oj vad man längtar efter ljuset redan nu.....

Det här kortet med Marie-Louise i förgrunden och Dundret med sin lampor i bakgrunden är ganska fränt för på bilden syns månen väldigt tydligt men när vi tittade på himlen så såg vi ingen måne.............kanske vi hade besök.....

Sara hittade en skatt....................som vanligt..:))

En riktigt härlig promenad blev det i alla fall med ca 7 minusgrader och ingen vind så vi gick enbart och njöt.

Sedan så har vi anmält oss (mig och Marie-Louise) till Gällivare Hundungdoms julpysselkväll Måndagen den 29 November och det tror jag blir riktigt kul. Vi måste ju bara dit och insupa lite glädje och inspiration från dessa superaktiva ungdomar och så givetvis försöka titta lite på vad det är som gör att dom träffas med sådan glädje och jobbar och står i.................vi får spionera lite så kanske vi också hittar lite glädje som vi kan sprida vidare.............Tanterna kommer och "gluttar" på er...............:O

Har ätit en supergod middag med Christian så nu är jag mätt och belåten och lägger mig nog på soffan och njuter en stund framför tv:n innan det är dax att gå ut och nattkissa hundarna för att sedan hoppa i säng för en ny vecka....................

Får försöka julpynta under veckan för det är ju redan 1:a advent till helgen, ja fortsätter tiden att gå så här fort så har vi nog snart våren här - shit det är nog lika bra att lägga på ett kol med vittringsapporten.....:)

Ha det

Lugnt och stilla!

I veckans som varit har jag verkligen försökt ta det lilla lugna för min tå värker som tusan och inga skor passar, har inflammation i höfterna som GÖR ONT och så är mitt diskbrosk i nacken aktivt vilket innebär att vänsterarmen inte fungerar som den ska och så pinvärken på det................det har inte alls känts så bra. Nu har jag fått behandling hos sjukgymnasten med både justering, massage och nålar i både bäckenet och i nacken så jag har ju klarat det men usch vad det blir jobbigt när allt kommer samtidigt.

Så har jag haft in bilen sista gången (förhoppningsvis) på verkstan för att de skulle åtgärda de skavanker som fanns när jag köpte den. Nu skulle de fixa ett stenskott på framrutan och en liten buckla i framskärmen så de ville ha bilen i en vecka vilket innebar att jag fick en lånebil som jag knappt vågade köra - en Renault Megane 2010 - tror jag att det var för alla tekniska detaljer som fanns på den bilen så vågade man knappt andas...............nej skämt åsido visst var bilen jättefin men man börjar väl bli gammal för allt det tekniska fick mig bara förvirrad så det var så skönt att sätta sig i sin egen bil på fredagseftermiddagen där man har allt någorlunda under kontroll......:)

Det har blivit promenader, lugna sådana på grund av mina krämpor, och så har det ju varit lite kallt ute också så det har inte precis inbjudit till några längre turer. Däremot har vi tränat lite lydnad i våran stora hall och det har varit uppskattat. Vi har kört lite vittringsapportering och här ser man att det inte riktigt är befäst ännu för Sara - ena gången söker hon väldigt fokuserat efter just den pinne med min vittring för att nästa gång ta första bästa och vara toklycklig......Skitgumman.....men kul har vi i alla fall så vi kör på och hoppas att det ska vara befäst till våren när tävlingssäsongen börjar. Har också kört lite på rutan, nu blir det en liten ruta men hon verkar ändå inte ha några problem att hitta centrum och stanna där så här kan vi nog börja avancera lite grann - det kommer säkert något bakslag men som det verkar nu är det ganska stabilt. Vi har också kört positionen och det känns också väldigt bra, det blir ju inga långa sträckor som vi kan gå för nog är hallen stor men inte så stor, men men här känns det också ganska stabilt.

Promenaderna har i alla fall gett hundarna lite fysisk motion och så lydnadsträningen som gett lite "hjärngympa" så de har varit ganska nöjda trots allt................se nedan....

En liten slummer på soffan är aldrig fel......:) Sara tyckte nog att jag störde lite..

Nu ska jag ta och stoppa Pappa Micke i duschen för det är nog dax att bada honom nu - har borstat bort mycket av löst hår men resten försvinner nog efter badet......

Ha det

Snö Snö Snö!

I dagarna som varit så har det kommit en hel massa snö och jag är redan less......:) Nej skämt åsido visst känns det jobbigt med all snö och allt som hör till men samtidigt så har det blivit ljusare ute och mjukare för hundarna att tumla runt i och gissa om Sara gillar det...

Annars så har det inte blivit så mycket lydnadsträning men däremot lite konditionsträning. Vi har promenerat med sele och lina ett par gånger nu och det har varit så roligt eftersom gruppen med människor och hundar bara växer. Sista gången vi var ut så var vi sju stycken med sju hundar som promenerade till Malmberget och tillbaka. Det var ett härligt gäng som kom gående efter stigen upp mot Malmberget och vilken fin ordning det var på alla hundarna. Vi mötte både människor med stavar och hundar och ingen oro i gruppen utan alla skötte sig jättefint - de gick fint på sidan tills vi passerat hundar och människor för att sedan fortsätta dra i linan - det var härligt att uppleva. Och vilken fin reklam för oss alla hundägare.........:)

Har också packat upp nästan alla kartonger, har två kartonger kvar, och det börjar kännas riktigt skönt. Nu behöver jag ordna om lite grann eftersom jag nu börjat "bo in" mig lite grann så ser jag hur jag kan utnyttja lägenheten bättre. Sedan har jag prylarna kvar i källaren som ska gås igenom men eftersom jag har bra grannar och värme i källaren så kan jag ta det under vintern och det känns lugnt.

Sedan har jag insett att den stora hallen passar alldeles utmärkt för vissa moment i lydnadsträningen så här kommer vi att träna in momenten inne under vintern för att sedan flytta ut dom till våren........:)

Nu ska jag försöka få upp gardiner i rummet, har inte haft fästen som passat tidigare men nu har jag fått tag i dom så nu ska dom skruvas upp och så är det bara hänga upp gardinerna sedan.

Ha det!

Skogstur!

Under veckan som gått och under helgen har det blivit mycket uppackande av kartonger för att försöka få lite ordning i lägenheten. På fredag var jag förbi Jysk och köpte en garderob och planerna var att sätta upp den i lilla hallen och förvara ytterkläder i. Pigan kom förbi på fredagkväll för att hjälpa mig att skruva ihop den.....................och sedan blir det en hel roman innan vi var färdiga .....

Vi var färdiga med monteringen vid tolvtiden och DÅ visade det sig att garderoben var två centimeter för lång för att passa bakom dörren i lilla hallen - dörren till källaren gick inte att öppna..................ja, då föreslog Pigan att vi skulle sätta den på den andra väggen där jag nyss fått upp alla krokar mm för kläder, koppel och nycklar..................sagt och gjort - nu mätte vi och visst stämde längden - garderoben skulle passa där helt perfekt ....................så vi skruvade lös alla skruvar och satte upp dom på motsvarande vägg och det tog väl nån timme innan vi var färdiga.

Så baxade vi ut garderoben och ställde upp den mot väggen och då det visade sig att elementet stod i vägen.................förslaget från Pigan var att jag skulle be FAB flytta elementet närmare dörren för att garderoben skulle få plats och så skruvade vi lös elementet för att kunna skjuta in garderoben mot väggen för att kunna se hur det skulle se ut.........................NU kände jag att det inte alls passade att ha garderoben ute i lilla hallen mot den väggen och lite försiktigt så sa jag åt Pigan att: Nej, jag tycker inte alls att den passar här utan den skulle nog passa bättre i skrubben......................Pigan bara tittade på mig och jag såg hur hon kopplade ur hjärnan och nickande så sa hon: Javisst - då gör vi så.....

Så vi baxade ut garderoben från lilla hallen - tömde skrubben och fick skruva isär trimbordet för att få ut det - och fick in garderoben i skrubben vilket blev riktigt bra och där den passade hur bra som helst där och det kändes riktigt bra.

Nu var jag ju väldigt ödmjuk och snäll mot Pigan som såg lite sliten ut så jag försökte säga att jag kan göra resten själv men nej nej nej Pigan svarade mig bara: Nu flyttar vi tillbaka alla krokar mm i lilla hallen så är det klart sen.................vips så hade vi fixat tillbaka allting och nu tog vi ut hundarna för en sista "kisspromenad" och Pigan tackade skrattande för sig och sa att : det är nog tur att jag gillar att vara uppe på nätterna............klockan var då halv fyra på morgonen........

Ja, jag trodde nog inte jag skulle få några besök av Pigan på ett tag men på Lördagskvällen så poppade hon in för att kolla om jag fått någon ordning på röran- Hon är helt underbar denna tjej - Tusen tack för all hjälp med garderoben och jag lovar middagen kommer.....:)

Under Söndagen så tog jag en paus från allt detta och for ut i skogen med Marie-Louise och Anna-lena vilket var härligt. Vi tog oss ut efter Linalombolo vägen och la ut ett par spår åt hundarna för att sedan ta en härligt promenad i skogen.

Efter promenaden så gjorde vi upp eld, drack choklad och åt ostsmörgåsar OCH så givetvis så blev det lite korvgrillning. Nu hade jag ju en kompis, Anna-Lena, som är lika förtjust i att grilla korv som jag själv är så nu blev det många goda korvar brända över elden.....:) Till och med Marie-Louise som inte tycker om korv i vanliga fall slog på stort och grillade en korv....

Här är beviset..............hon äter korv....:)


Härligt ute i skogen...

Sedan så gick vi spåren med hundarna. Jag hade gått ut ett spår åt Ztjärna och försökt att göra det så intressant som möjligt eftersom det är länge sedan som hon gått ett spår. Nu visade det sig att hon inte glömt något och gick hur bra som helst. Hon fick ta upp spåret redan vid vägen eftersom intresset fanns och sedan gick hon som "tåget" - lugn och stabilt - och tyckte att grejerna som jag "tappat" i spåret var väldigt roliga. Det var roligt att se henne jobba och hon hade varit riktigt trött när hon kommit hem...:)

Ztjärna tyckte det var riktigt roligt och gick stabilt och bra.

Här har hon hittat bollen som jag "tappat" i spåret

Marie-Louise gick en sk apportstig med Iza först för att som vanligt fokusera på apporterna och idag gick det riktigt bra för idag fick hon två apporter levererade i handen - kanonbra!! När hon gick sitt spår så gick det med en väldigt fart, som vanligt, men Iza markerar apporterna väldigt fint och stannar till för att kolla att Matte uppmärksammat dom för att sedan fortsätta spåra så Marie-Louise får stanna till för att få henne att förstå att hon även ska ta upp dom och till slut så fungerade även det - duktiga turboråttan...:)

Lilla "turboråttan" spårar så snön bara yr och Matte får hålla i ordentligt...

Och fort går det så är hon vid slut apporten...........duktiga gumman

Saras spår hade Anna-Lena gått ut och här var det inte några som helst problem med att gå upp i vinden utan näsan låg fint i backen och hon hade inga problem med att fixa apporterna. De hade försvunnit i snön men Sara grävde fram dom och kom farande som ett jehu och la dom i handen - riktigt duktigt gjort.....:)

Inga bilder togs när jag spårade med Sara......

Mickes spår hade jag själv lagt ut och här hade jag gjort tre stycken egna övergångar för att han skulle få något att "bita" i. Han startade precis som vanligt - lugnt och stabilt - för att komma till första övergången och där ville han vika av efter min övergång och bakspåra men stannade vände och sedan följde han spåret som jag gått runt för att korsa mitt eget spår så det gick ju bra. Nästa övergång gjorde han likadant men den sista övergången gick han av och bakspårade för att sedan gå av spåret och gena över till övergången och sedan var det järnet mot slutet. Han var trött efter spåret och riktigt nöjd och belåten..........:)

Pappa Micke - går som tåget....

Och det bästa av allt som man kan hitta i ett spår..............tycker Micke...:)

Vi hade en riktigt härlig dag ute i skogen som gjorde oss trötta, nöjda och belåtna. Dagen avslutades med middag hos Anna-Lena och en riktigt härlig hemmagjord köttsoppa gjord på renkött - Tack för maten!

Nu blir det duschen och sedan sängen - Natti natti

Nya lägenheten

Har tagit några foton från den nya lägenheten - fortfarande en massa kartonger ouppackade men lite ordning börjar det nog bli i alla fall. Framförallt så börjar trivseln komma mer och mer...................:)




Här är första hallen - lilla -

Här är den stoooooora hallen .........

Här har vi den stora skrubben som kommer att bli ett sk hundrum där trimbord mm kommer att placeras...innanför den ligger en mindre skrubb för diverse grejer....

Del av vardagsrummet..........

Ett litet suddigt kort men våran stora mysfaktor.............öppen spis.....:)

Köket som är fotat från stora hallen...

Köket igen men fotat från sovrummet denna gång....

Och så sovrummet då...............

Pappa Micke som sover hela nätterna och då gärna i sin egen säng......

Och så söta Sara som gärna sover i min säng..............med bästa kompisen.....

Ja ungefär så här ser lägenheten ut och förhoppningsvis så blir alla kartonger uppackade inom kort så att det blir lite bättre ordning.

Har i alla fall tränat lite med hundarna i snön................gissa om det har kommit snö......ja usch ja men det går bra att träna i alla fall...:)

Har kört lite på rutan med Sara och det gick faktiskt riktigt bra - hon hade lite problem med att placera sig mitt i rutan men prövade sig fram och hittade rätt riktigt fort.

Sedan prövade jag att lägga henne och det var inga som helst problem utan hon la sig bara på mitt kommando - gissa om jag blev förvånad....Provade givetvis igen för att kolla om det var en lyckträff - men nej inga problem utan hon la sig direkt på mitt kommando................duktiga gumman.

Efter det så provade vi hopp apport och här blev hon lite konfunderad över tillbaka hoppet - hade sänkt hindret till enbart två plank men hon stannade upp, tittade på hindret och först vid mitt kommando - hopp - så hoppade hon tillbaka...........det var bra gjort för hon släppte inte apportbocken under hela tiden hon funderade...:)

Vi provade ett par gånger till och då var det som att hon greppat det och nu var det inga problem att hoppa tillbaka - nu får vi börja att höja hindret sakta med säkert.

Sedan körde vi lite positonsträning och här tyckte jag att hon kändes stabilare i positionen och kunde hålla rätt position under ett längre arbete - det kändes jättebra.

Körde lite position med Micke också och fick honom att jobba på riktigt bra och helt tyst. Han höll postionen riktigt bra i både stegförflyttningar och backningar och var så koncentrerad så han glömde bort att stressa och gnälla..............gullgubben......Nu tränar vi inte för att starta honom på tävling men man vet ju aldrig.............:)

Nu ska jag packa upp en till låda....

Ha det

En härlig dag i skogen!

En hel vecka har då gått i min nya lägenhet och visst är det fortfarande ganska mycket kaos men nu börjar jag trivas mer och mer. Upptäcker nya möjligheter varje dag med möblering mm och det bästa av allt är att vi har en jättefin tvättstuga i källaren.

Hundarna har "bott in" sig riktigt ordentligt och det bästa av allt är ju att Micke blivit så lugn, han står inte på "pass" hela tiden och folk kan till och med kliva in utan att han skriker och gapar som han gjort förut. Det är nog det som känns bäst av allt när jag ser hur han kopplar av mer och mer och nu sover han hela nätterna och till och med snarkar....:). Nu börjar det kännas riktigt rätt gjort att byta lägenhet och trots allt jobb och brutna tår så är det nog värt det just pga att Micke äntligen får lugn och ro...........ja givetvis så känner ju jag också att jag börjar gå ner i varv och kan äntligen sova på nätterna så nog var det värt allt slit.

I går (lördag) så tog jag lite paus från allt uppackande och for ut i skogen med Marie-Louise. Vi la ut ett par fina spår till hundarna och så gjorde vi upp en eld och bara njöt av solen och skogen och att bara få vara.................Vi drack choklad och åt limpsmörgåsar och kände oss riktigt härligt avslappnade och så grillade jag en korv - oj vad härligt det var.

När vi gick spåren med hundarna så blev vi nog riktigt överraskade båda två eftersom dom gick så otroligt bra allihop. Det är ju trots allt ett bra tag sen vi lagt några spår men jisses vilken kapacitet vi fick uppleva.

Marie-Louise började med att gå en sk apportstig med Iza för att fokusera lite på apporterna och även försöka få henne att ta upp dom. Det började väl lite tveksamt just mot apporterna men blev bättre och bättre för varje apport. Hon var helt spårfixerad från början men taggade ner och markerade apporterna för att till slut börja ta upp dom. Om sedan Matte varit lite snabbare så hade hon fått dom i handen också men där får vi nog fokusera på att träna upp Mattes snabbhet.....:)

Sedan så gick Izas spår riktigt bra, tyckte mig märka en stabilitet hos henne som inte funnits tidigare. Hon gick fort och säkert men försökte inte dra iväg för fort eller börja stressa så nog har hennes operation (kastrering) eventuellt börjat visa resultat. Till och med vid apporterna så greppade hon dom och kom springande till Matte MEN hennes "osnabbhet" visade sig även här så apporten for i backen............:)) Men riktigt bra spårat av Iza.....

När jag skulle gå Saras spår så var jag nog lite beredd på att få hålla igen henne om hon skulle gå upp i vinden. Hon var så taggad så hon skrek rakt ut så jag fick lugna ner henne innan jag släppte på och lät henne ta upp spåret redan före påsläppspunkten eftersom hon for ner i backen och började spåra så otroligt stabilt så jag ville inte störa henne. Hon gick med nosen i backen runt hela spåret och hade ingen tendens att gå upp i vinden - duktiga tjejen - vid de första apporterna stannade hon, slängde ett öga på mig precis som hon sa: ta den snabbt så jag kan fortsätta....:) Så där fick jag vänta en stund för att hon skulle förstå att jag inte hade tänkt lägga mig i hennes jobb så snabbt förstod hon att det var bara plocka upp apporten och komma och lägga den i handen och så var hon snabbt iväg igen.................oj vad kul det var...:))

När det var Mickes tur så var han också väldigt taggad men han hade inga problem med någon överladdning utan tog upp spåret lugnt och stabilt och så var det bara att följa med och ta emot apporterna när dom "langades" i handen ...........duktiga gubben. När vi kom till slutet så hade jag hängt upp hans kampstock en bit ovanför marken för att han skulle få jobba lite och jisses vilken lycka när han hoppade upp och slet ner den från grenen som den hängde på.............:)

Har tagit några foton från våran härliga dag ute i skogen som jag lägger in här nedan:

Marie-Louise och Micke myser vid elden..

Och även Iza satt still en stund så hon fastnade på bild....:)

Här grillar jag en korv med Pappa Micke som kontrollant.....

Jag och Sara spårar...

Här har Sara hittat slutet och var riktigt lycklig.

Iza spårar riktigt lugnt och stabilt.....

Här kommer beviset............apporten i munnen och snabb fart till Matte...

Som inte är snabb nog att ta den.........................usch på dig Matte nu blir det träning för dig..:)

Pappa Micke spårar säkert och lugnt

Här har jag fått en apport i handen och givetvis så måste ju det belönas.....:)

Det var en otroligt skön dag som gjorde att både jag och Marie-Louise fick njuta av solen, chokladen, smörgåsarna och så hundarnas glädje över spårjobbet - vi var riktigt trötta och nöjda när vi kom hem.

Sedan så har småplockat i lägenheten så nu är det snart bara vardagsrummet kvar att göra iordning och det känns så skönt att börja få lite ordning på allt. Jag vet ju att jag har allt kvar i källaren som ska gås igenom men eftersom det är värme i källaren och mina grannar tycker att jag kan ta det lugnt eftersom det inte stör dom så tar jag det under vintermånaderna.........det är ju inte några som helst sysselsättningsproblem i alla fall...:)

Nej nu ska jag göra i ordning söndagsmiddag till mig och min son som snart kommer hem från jobb.

Ha det