söndag 28 februari 2010

Vilken helg!

Oj vilken helt underbar helg vi har haft. Det har varit mellan minus 10 - minus 15 och under Lördagen en så strålande sol så man bara stod och njöt. Vi var ute och promenerade i Sarkasvaara med hundarna och jag tog några härliga bilder och sedan var vi bara tvungen att lägga ett par spår ute på de skoterspår som gick kors och tvärs ute i grustaget.

Gissa om hundarna var överlyckliga. Och det gick så otroligt bra, Micke var nog den som var stabilast i sitt spårande och för Sara och Iza var det järnet som gällde - lyckan stod som ett snömoln över dom..............:)) Det gick riktigt bra för alla hundarna och vi filmade alltihop men det var bara Mickes film som blev bra - de andra blev alldeles för suddiga så Mickes film är uppladdad på You Tube och här kommer adressen för de som vill titta :
http://youtube.com/watch?v=uSFmgVr_Cbc


Här kommer också ett par härliga bilder och det syns väl att det är både lyckliga hundar och ägare...

Lilla Sara njuter av solen.

Här är både Micke och Sara uppe i snödrivan - ser det inte härligt ut så säg!!


Så här brukar det väl se ut på sommaren...............bildörren öppen............oj vad det var härligt i solen.



Här sitter Marie-Louise med alla hundarna i solen.





Och här sitter dom alldeles själva.........................dom var så duktiga.
SÖNDAG
Under söndagen tog jag och Marie-Louise med alla hundarna på en helt otroligt härlig promenad upp efter skoterspåren som säkert ledde ända upp till Djävulsklyftan. Vi gick upp till sjön och en liten bit till, sedan vände vi och gick tillbaka. Vi var ute ca två timmar och det var verkligen en helt otroligt härlig promenad. Det var ingen speciell sol men ca minus 10 grader och skogen var helt förtrollande fin och så tystnade på det................oj gissa om det var vila för själen. Lite smolk i bägaren var väl att Marie-Louise glömde sitt koppel vid vindskyddet som vi stannade och rastade en stund i - så är det någon som promenerar upp dit så ta gärna med kopplet tillbaka .............:)) Vi kom på det när vi var vid bilen så det var inte läge för att vända och mina ben krampade så jag har svårt att styra dom men det hade ingen betydelse för det hade varit två helt underbara timmar. Fotade lite under vägen - se nedan.





Här står vi på skoterspåret som gick över sjön där vindskyddet fanns som vi rastade i.





Här var det..................kopplet ligger på hyllan längst bak......................






Titta bara så underbart vackert det var i skogen............




Och lilla Mimmi skuttade på hela tiden och det syntes verkligen att hon njöt av att få vara med på denna promenad.


Var bara tvungen att fota skogen..................så otroligt fint och så den lugna härliga tystnaden.



Och så tittade solen fram.......................oj så fint det var!!


Här står Micke och spanar ut efter spåret...............


Och här räddar Marie-Louise träd.................:))
Ja det har verkligen varit en helt otroligt fin helg och det handlar ju om ljuset, solen och så att det varit "uteväder".
Nu väntar mat och sedan masstart för herrar i 5 mil - mycket spännande!
Ha det



fredag 26 februari 2010

Ljuset har kommit tillbaka!!

Ja, så har en hel vecka gått igen och det har gått med racerfart. Huvudvärken har hängt med som en riktig parasit ända fram till Torsdag................då kom den inte på morgonen efter att jag tagit medicinen och jag var överlycklig. Var spänd på fredagen om den skulle komma men nej.................oj oj vad skönt det kändes, nu kanske kroppen börjar vänja sig - men det har tagit tre veckor. Nu kommer då inte jag att hoppa högt över det här för bakslag har man ju börjat bli ganska van vid så jag tar en dag i sänder..................men just nu känns det riktigt bra.....

Carpe Diem...............eller hur!!!

Annars har ju veckan varit precis som vanligt - KALLT OCH KLART - det börjar kännas ganska hopplöst med denna kyla. Och sedan får vi ju ingen värme inomhus på jobbet heller förrän fram emot eftermiddagen - hmm inte så kul att sitta och jobba när man har 14 grader inomhus men so what - det som inte dödar härdar...................:))

Träning med hundarna har det inte blivit så mycket utav, vi försöker träna lite i vardagsgöromålen istället. Jag "tappar" en massa grejer som trä, plast, metall och även glas och så får mina vänner plocka upp dom och det är väldigt populärt. De brukar komma som ett skott så fort de hör något fara i golvet så nog är dom sugna på att jobba lite. Lite fjärrdirigering har vi också kört inne. När vi kommit in från de korta och snabba "kissobajs" promenaderna så har det blivit att vi kört lite när vi kommit in och det som jag märker är att båda hundarna går bättre på bara tecken är kommandon..............kul. Sara klarar alla tre positionerna nu och vi har börjat på att stoppa framförflyttningen i läggandet och ståendet och det kommer. Micke är ganska säker i sina positioner och står som en klippa och det gör det ju lättare att få Sara att vara kvar på samma ställe - det är bra att ha dessa läromästare.......................Det skulle verkligen vara kul att få starta Micke i en lydnadstävling för han kan verkligen jobba och vi ska nog prova men jag har inga som helst krav på honom eftersom han är så otroligt känslig och reagerar fruktansvärt på mig och mina nerver. Så blir jag nervös det minsta så blir han det explosivt............och det vill jag verkligen inte utsätta honom för nej han ska bara ha det lugnt och fint och göra det han är bäst på - ta hand om alla andra - han är verkligen en förklädd ängel min fina gosse.

På torsdag efter jobbet så var jag bara tvungen att stanna och promenera med hundarna runt det upplogade spåret runt torpet. Det var så härligt ljust ute och så ingen huvudvärk på hela dagen, det kändes otroligt härligt. Det var kallt ute och hade nån sett mig där jag gick fram och tillbaka runt det lilla spåret runt planerna (ville inte gå ut i skogen eftersom renarna var där) så hade det nog blivit lite funderingar för jag gick fram och tillbaka och bara njöt. Hundarna ställde upp, som alltid, och var lika glad som jag. Det är nog tur att dom finns för vem skulle annars dela vår glädje så där otroligt djupt som bara dom kan göra.

Idag så kom Marie-Louise ut på torpet efter att jag slutat så vi promenerade tillsammans med hundarna och det kändes riktigt härligt ute ca -20 grader. Ja vad kan man annars säga om den temperaturen när man varit vad vid -30 och mer...............Hundarna var i alla fall riktigt glada och lyckliga och sprang omkring som valpar, dom längtar nog också till lite mer humana temperaturer så att man kan vara ute.

Har nyss fått brev om att jag kommit med på kursen för Carina Andersson som går av stapeln näst sista helgen i Maj och det ska bli riktigt roligt och jag ser fram emot det.

Nu blir det sängen och så är det ju lördag i morrn och det betyder ju sovmorgon.........yippi..:))

Ha det

söndag 21 februari 2010

Kallt och klart!


Nog är det väl sånt här som kan få en att bli riktigt glad - Sina bästa vänner i strålande sol och blå himmel - Gissa om jag längtar till sommaren.


Här kommer uppdateringen, Annika!!

Det har varit en jobbig vecka som förflutit. Har arbetat hela veckan, vilket kanske inte var så där väldigt igenomtänkt, och verkligen slitit...........

Tjurig som man är vill man ju att vardagen ska bli som den varit tidigare så fort som möjligt och när chansen finns att den kanske kan bli lite lättare så vill man ju att allt ska komma fortare än möjligt - så därför ville jag inte bli sjukskriven utan gå och jobba........(det är ju inte knäna det är fel på eller kanske det är det eftersom det verkar vara tomt där uppe...:)

Den nya medicinen som jag äter får min vardag att bli så mycket lättare eftersom hela kroppen äntligen vill försöka vara med MEN den ger mig en fruktansvärd huvudvärk och då menar jag fruktansvärd. Medicinen "kickar in" för full styrka ca 1/2 till 1 timme efter jag tagit den, kl. 6 på morgonen, och huvudvärken kommer vid 7 tiden. Huvudvärken är i paritet med migrän, det känns som om jag tappar halva huvudet och tål inte se ljuset och har haft väldigt svårt att höra vad folk säger i telefon. Sedan sprider värken sig ner över nacken och strålar ut i båda armarna och så ett härligt illamående på det och då känns det kan jag säga. Detta tillstånd håller i sig i ca 1 - 4 timmar för att sedan långsamt släppa. Och då går luften ur en - bokstavligt!

Nu är det ju så här att man har några år på nacken och är uppfostrad i gammal hederlig "jobbkultur" : När man är på jobbet så jobbar man....!!!!


Vilket jag verkligen har gjort före huvudvärken, under huvudvärken och även efter när kroppen varit totalt slut pga den j....la värken. Det har inte varit en lätt vecka och nog har jag tänkt många gånger att jag nog skulle ha tagit sjukskrivningen i alla fall men när jag tänker tillbaka på hur jag haft det de sista åren med all värk och kärkramp mm så är nog det här inte så farligt för nu kan jag i alla fall se framåt det har jag inte kunnat göra tidigare.

Sedan är det ju denna kyla, hela veckan mellan 17-35 grader - gissa om jag längtar till varmare väder - för kylan reagerar jag fortfarande på och får kärlkramp, inte lika hårt som tidigare, men ändock och det har fått mig att deppa eftersom jag vill att allt ska fungerar till 100 % direkt och NU..............men jag får väl försöka "tagga ner" lite grann och försöka ställa in mig på att det här kommer att ta tid.

Det som också har varit lite jobbigt var när beskedet om att Pigans Pappa "Leif" fått en hjärtinfarkt och var nerflugen till sunderbyn - några kämpiga dagar innan beskedet kom att allt var ok och han var på väg hem. De hade sprängt en förträngning och rensat kärlen och det kändes riktigt skönt att allt gått bra och hoppas nu han kan se framåt mot lite lättare dagar.

Det som i alla fall känns som det bästa av allt - och det kan jag tänka mig alla ni som har tyckt att jag varit som en riktigt j....la bitch i flera år också tycker - jag känner mig mycket gladare eftersom det känns lite lättare och det finns verkligen en chans att jag äntligen kan få göra det som verkligen är mitt liv - TRÄNA HUND - !!!!!

Ja, ungefär så här har väl hela veckan sett ut, inga speciella träningar pga kylan utan små korta "kiss och bajs" promenader och sedan har det blivit att vila och under hela helgen så har jag bara tagit det lugnt och försökt komma underfund med hur jag ska bete mig när huvudvärken kommer och en liten stund i sängen har visat sig vara väldigt effektivt och den har släppt på en halvtimme så det har varit skönt.

Sedan har det ju blivit OS för hela slanten och gissa om tårarna kom i ögonen i natt när jag satt och tittade på masstarten av herrarnas dubbeljakt. Inte bara att Marcus Hellner - mycket välförtjänt, tog guld eller att Johan Olsson - också mycket välförtjänt - tog brons utan det mycket härliga jobbet som Marcus Hellner och Anders Södergren gjorde för att försöka, utan att tänka på sig själv - hjälpa Johan Olsson att få en medalj. Det fick mina ögon att rinna och det kallar jag för äkta teamwork..................eller vad säger ni? Taktik för att hjälpa andra - det är äkta i mina ögon - och det var ju ändå ett OS vilket inte kommer tillbaka förrän om fyra år. Nej hatten av för grabbarna - det är min gest!!!!

Att det sedan inte gått så bra för våra skidskyttetjejer är väldigt tråkigt för nog vet vi väl alla att dom verkligen kan och inte har mitt förtroende för dom svalnat - nej dom är super!!!

Har fått rapporter under hela veckan att det gått bra för min "bästaste" kompis Siv Wuolo att få sina förträngningar i benen sprängda med mycket bra resultat har ju verkligen gjort att man mått mycket bättre. Nu ser jag fram emot midsommar................du vet vad jag menar - Siv!!

Sedan har Annika och Imsan bokat in sin resa "hem igen" och det ska också bli väldigt roligt. Hon kommer i slutet på Mars och stannar nog ca fjorton dagar. Vi får hoppas att vädrets makter bestämmer sig för att visa sig från sin bästa sida med härligt väder och varma temperaturer så vi kan träna och åka skidor..................Har pratat lite med våra hundvänner här uppe om att kanske arrangera lite träning tillsammans för att hon ska få tillfälle att utbyta tips och råd inom de olika områden som hon tränar i och det har bara vara positiva inställningar så det kan bli riktigt roligt.

Avslutar med några fina kort av de fina blommor som stod på bordet när jag kom hem från lassa....................det är sånt som gör att det blir varmt i hjärtat - tack Marie-Louise och Pigan - Ni är bäst!!

Ha det

onsdag 10 februari 2010

Hemma igen!

Ja då var man på hemmafronten igen och gissa om det var skönt att stiga in genom dörren och pussa på hundarna. Det har ju inte varit så länge men ack så omtumlande.

Måste bara börja med att tacka alla som har hört av sig - OJ VAD DET HAR VÄRMT I HJÄRTAT - ni är så många som bryr er så att tårarna har kommit i mina ögon. Vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga men TACK från det innersta av mitt hjärta för att ni finns och för att ni bryr er det har hjälpt mig.

Det har varit helt fantastiskt att vara nere i Sunderbyn, fastän tårarna kom när vi lyfte med helikoptern, så förstod jag ju att det var välbehövligt. Och äntligen så verkar det som att jag nu får medicin som hjälper mig. Det gjordes en kärlröntgen som visade att inga kranskärl var förträngda men att alla mina kärl var så fruktansvärt trånga så dom krampade hela tiden. Läkaren som gjorde röntgen hade svårt att komma in i mitt kärl i ljumsken och började då fråga om jag har problem med mina ben............................Ja, lite konfunderad blev jag eftersom jag var så spänd på bilderna från hjärtat och hade lite svårt att förstå vad han sa. Han sa då att mina kärl är så trånga så mina ben kan inte fungera som dom ska och frågade om jag hade problem med att gå och då förstod jag vad han menade och blev så lättad eftersom jag då fick ett svar på varför jag haft så svårt att gå.

Till slut kom han i alla fall in i mina kärl men de var trånga hela vägen och "spasmade" som han sa men röntgen kunde utföras och kranskärlen runt hjärtat såg fina ut och det kändes väldigt skönt.

Sedan när jag klarnat till och fick prata med läkaren så förklarade han att jag hade en sk spasma angina vilket innebär att kärlen krampar och därför får jag dessa fruktansvärda smärtor eftersom det blir syrebrist men detta tillstånd ger också problem med benen eftersom de inte heller blir blodförsörjda när kärlen ligger i kramp. Oj vad jag kände mig lättad eftersom det kändes som om jag äntligen får svar på varför min kropp inte alls har velat vara med de sista åren. Han sa också att eftersom dessa kramper förekommer i lättare och svårare tillstånd så tillkommer en fruktansvärd trötthet..................................Ja, det kan man kanske kalla det eftersom jag ibland inte varit klar över hur jag har klarat dagen. Det som han också tog upp, som jag blev lite förvånad över, var mitt diskbrock i nacken där smärtan från detta kan orsaka att kärlen krampar - så detta skulle hållas koll på. Sedan har de gjort en lungröntgen, allt ok, och här framöver ska det också kollas upp så att jag inte har något bråck på stora kroppspulsådern.......................Gissa om jag har blivit genomgången och det känns skönt.

Nu har jag fått en långtidsverkande nitromex som ska räcka 24 timmar - kärlvidgande - för att komma ifrån kramperna och sedan ska en sk kalciumblockerare sättas in - kärlavslappnande - för att eventuellt komma ifrån besvären i så stor utsträckning som möjligt.

Imduren, långtidsverkande nitromexen, har jag nu ätit sen i Måndags och det som är mest häpnadsväckande är att jag kan gå nästan helt utan smärta. Nu först förstår jag hur jobbigt det varit när vartenda steg som jag har tagit gjort ont och att sedan inte benen velat lyda mig - det är nog tur att man har lite humör för att ha klarat detta....:)) Nu känns jag nästan som pånyttfödd för varje steg som jag tar och nästan inte känner nåt av dessa fruktansvärda smärtor som jag levt med i så många år...........det är en härlig känsla ska ni veta!

Skämt åsidor så känns det rätt bra just nu och nu tar jag en dag i taget. Trött är jag efter allt som har hänt och kroppen känns tung och trög efter att ha blivit liggande så många dagar. Krafterna räcker väl inte så långt heller men nu känns det verkligen som att det går åt rätt håll i alla fall.

Ha det

söndag 7 februari 2010

Rapport från sjukhus sängen!

Usch och blä men ack så nödvändigt. Ligger just nu på Gällivare lasarett på hjärtintensiven uppkopplad på övervakning och med nitrodropp - och ganska "morfinstinn". Det har ju känts rätt länge att det inte är bra och har reagerat ganska mycket och fort på kylan så det här var nog bara väntat.

Det började på fredagkväll med att jag var väldigt trött och kände mig inte alls bra. På Lördagsmorgonen behövde jag bara stiga ur sängen så slog det till som en blixt från klar himmel, har ju varit med förr så jag tog en tablett och gjorde mig i ordning och gick ut med hundarna. Det som var lite konstigt var att hundarna inte alls ville gå ut................på något konstigt vis så kände dom nog på sig att jag inte alls var bra. Men men vi knallade ut och det blev bara värre och värre och till slut så tappade jag nästan medvetandet och förstod att nu var det nog värre än vanligt och började fundera på om jag tar mig hem. Vi tog oss hem men det var en riktig pärs och väl hemma så tog jag fler tabletter men det ville inte släppa och jag behövde bara röra mig så slog det till riktigt ordentligt............det kändes inte alls bra.............lite oroväckande faktiskt. Nå nå jag tog det lugnt och så länge jag höll mig i stillhet så gav det med sig lite grann så jag satt bara still på stolen i köket och funderade på vad som var på gång.

Marie-Louise ringde vid halv tolv tiden och frågade om vi skulle gå ut med hundarna och det trodde jag nog att jag skulle klara med någonstans i bakhuvet så förstod jag nog att jatt det inte skulle gå. Gjorde faktiskt i ordning en väska med alla mina grejer som jag var tvungen att ha med mig på lassa och mycket riktigt så hant vi bara gå ca 50 meter så slog det till ännu värre än tidigare så det var bara åka in.................men jag gjorde det mycket motvilligt - tjurig som man är....

Det visade sig sedan att det var nog det allra bästa jag hade kunnat göra och i precis i rätt tid för ca en halv timme efter jag kommit in så slog det till riktigt ordentligt och då var det smärtor som jag aldrig tidigare varit med om så då kopplades nitrodroppet in och så pumpade dom mig full av morfin...............jag hant nog bli lite rädd för det kändes som om jag tappade hela övre kroppen och det var riktigt obehagligt. Det lättade ganska snabbt men det visade sig att de inte kunde koppla bort nitrodroppet då slog det till igen så nu ligger jag här och väntar på att få flyga till sunderbyn för en kärlröntgen. Dom misstänker att det är något igentäppt kärl som ger smärtorna och att det kanske behövs en sprängning. Det är nog tur att dom är så otroligt proffesionella här och kan ta en när man får panik för gissa om jag fick panik när jag kände att jag tappade överkroppen men det gick så lugnt och städat till så det gick fort när jag kände att jag greppade verkligheten igen. Men usch så obehagligt med dessa smärtor men det här misstänker dom har byggt upp under den här kalla tiden då jag reagerat så lätt tills det inte fanns något utrymme mer och då slog det till riktigt ordentligt.

Nu får vi hoppas att det ordnar sig med flyget och att de kan fixa detta så man kan komma tillbaka som en ny människa och känna att man börjar orka lite grann igen för oj oj vad det har varit tungt på sista tiden.

Det som är bra nu förtiden här på hjärtintensiven är ju att man kan både ha sin egen mobiltelefon och datorn. Man har ju tidigare blivit helt isolerad här när man inte fått ha någon telefon och sedan får man ju inte lämna sängen. Men nu känns det i alla fall som att man har kontakt med världen utanför och när Christian kom ner med datorn så kändes det riktigt bra.

Marie-Louise, Christian, Pigan och Per är väl ena riktiga pärlor..........det var inga problem att ta hand om mina hundar, lägenheten, fåglarna, vattna blommor och sedan titta in här och prata bort en stund................NI ÄR HELT ENASTÅENDE! Det känns så lugnt när man kan släppa ansvaret över hundarna och veta att dom har det bra och bara koncentrera sig på att ta sig igenom det här så det ska ni veta att det här kommer jag inte att glömma i första taget.

Nu ska jag försöka vila en stund så återkommer jag när jag varit i sunderbyn och börjar klarna till.................

Ha det