Hemma igen!

Ja då var man på hemmafronten igen och gissa om det var skönt att stiga in genom dörren och pussa på hundarna. Det har ju inte varit så länge men ack så omtumlande.

Måste bara börja med att tacka alla som har hört av sig - OJ VAD DET HAR VÄRMT I HJÄRTAT - ni är så många som bryr er så att tårarna har kommit i mina ögon. Vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga men TACK från det innersta av mitt hjärta för att ni finns och för att ni bryr er det har hjälpt mig.

Det har varit helt fantastiskt att vara nere i Sunderbyn, fastän tårarna kom när vi lyfte med helikoptern, så förstod jag ju att det var välbehövligt. Och äntligen så verkar det som att jag nu får medicin som hjälper mig. Det gjordes en kärlröntgen som visade att inga kranskärl var förträngda men att alla mina kärl var så fruktansvärt trånga så dom krampade hela tiden. Läkaren som gjorde röntgen hade svårt att komma in i mitt kärl i ljumsken och började då fråga om jag har problem med mina ben............................Ja, lite konfunderad blev jag eftersom jag var så spänd på bilderna från hjärtat och hade lite svårt att förstå vad han sa. Han sa då att mina kärl är så trånga så mina ben kan inte fungera som dom ska och frågade om jag hade problem med att gå och då förstod jag vad han menade och blev så lättad eftersom jag då fick ett svar på varför jag haft så svårt att gå.

Till slut kom han i alla fall in i mina kärl men de var trånga hela vägen och "spasmade" som han sa men röntgen kunde utföras och kranskärlen runt hjärtat såg fina ut och det kändes väldigt skönt.

Sedan när jag klarnat till och fick prata med läkaren så förklarade han att jag hade en sk spasma angina vilket innebär att kärlen krampar och därför får jag dessa fruktansvärda smärtor eftersom det blir syrebrist men detta tillstånd ger också problem med benen eftersom de inte heller blir blodförsörjda när kärlen ligger i kramp. Oj vad jag kände mig lättad eftersom det kändes som om jag äntligen får svar på varför min kropp inte alls har velat vara med de sista åren. Han sa också att eftersom dessa kramper förekommer i lättare och svårare tillstånd så tillkommer en fruktansvärd trötthet..................................Ja, det kan man kanske kalla det eftersom jag ibland inte varit klar över hur jag har klarat dagen. Det som han också tog upp, som jag blev lite förvånad över, var mitt diskbrock i nacken där smärtan från detta kan orsaka att kärlen krampar - så detta skulle hållas koll på. Sedan har de gjort en lungröntgen, allt ok, och här framöver ska det också kollas upp så att jag inte har något bråck på stora kroppspulsådern.......................Gissa om jag har blivit genomgången och det känns skönt.

Nu har jag fått en långtidsverkande nitromex som ska räcka 24 timmar - kärlvidgande - för att komma ifrån kramperna och sedan ska en sk kalciumblockerare sättas in - kärlavslappnande - för att eventuellt komma ifrån besvären i så stor utsträckning som möjligt.

Imduren, långtidsverkande nitromexen, har jag nu ätit sen i Måndags och det som är mest häpnadsväckande är att jag kan gå nästan helt utan smärta. Nu först förstår jag hur jobbigt det varit när vartenda steg som jag har tagit gjort ont och att sedan inte benen velat lyda mig - det är nog tur att man har lite humör för att ha klarat detta....:)) Nu känns jag nästan som pånyttfödd för varje steg som jag tar och nästan inte känner nåt av dessa fruktansvärda smärtor som jag levt med i så många år...........det är en härlig känsla ska ni veta!

Skämt åsidor så känns det rätt bra just nu och nu tar jag en dag i taget. Trött är jag efter allt som har hänt och kroppen känns tung och trög efter att ha blivit liggande så många dagar. Krafterna räcker väl inte så långt heller men nu känns det verkligen som att det går åt rätt håll i alla fall.

Ha det