Kallt och klart!

Nog är det väl sånt här som kan få en att bli riktigt glad - Sina bästa vänner i strålande sol och blå himmel - Gissa om jag längtar till sommaren.

Här kommer uppdateringen, Annika!!

Det har varit en jobbig vecka som förflutit. Har arbetat hela veckan, vilket kanske inte var så där väldigt igenomtänkt, och verkligen slitit...........

Tjurig som man är vill man ju att vardagen ska bli som den varit tidigare så fort som möjligt och när chansen finns att den kanske kan bli lite lättare så vill man ju att allt ska komma fortare än möjligt - så därför ville jag inte bli sjukskriven utan gå och jobba........(det är ju inte knäna det är fel på eller kanske det är det eftersom det verkar vara tomt där uppe...:)

Den nya medicinen som jag äter får min vardag att bli så mycket lättare eftersom hela kroppen äntligen vill försöka vara med MEN den ger mig en fruktansvärd huvudvärk och då menar jag fruktansvärd. Medicinen "kickar in" för full styrka ca 1/2 till 1 timme efter jag tagit den, kl. 6 på morgonen, och huvudvärken kommer vid 7 tiden. Huvudvärken är i paritet med migrän, det känns som om jag tappar halva huvudet och tål inte se ljuset och har haft väldigt svårt att höra vad folk säger i telefon. Sedan sprider värken sig ner över nacken och strålar ut i båda armarna och så ett härligt illamående på det och då känns det kan jag säga. Detta tillstånd håller i sig i ca 1 - 4 timmar för att sedan långsamt släppa. Och då går luften ur en - bokstavligt!

Nu är det ju så här att man har några år på nacken och är uppfostrad i gammal hederlig "jobbkultur" : När man är på jobbet så jobbar man....!!!!

Vilket jag verkligen har gjort före huvudvärken, under huvudvärken och även efter när kroppen varit totalt slut pga den j....la värken. Det har inte varit en lätt vecka och nog har jag tänkt många gånger att jag nog skulle ha tagit sjukskrivningen i alla fall men när jag tänker tillbaka på hur jag haft det de sista åren med all värk och kärkramp mm så är nog det här inte så farligt för nu kan jag i alla fall se framåt det har jag inte kunnat göra tidigare.

Sedan är det ju denna kyla, hela veckan mellan 17-35 grader - gissa om jag längtar till varmare väder - för kylan reagerar jag fortfarande på och får kärlkramp, inte lika hårt som tidigare, men ändock och det har fått mig att deppa eftersom jag vill att allt ska fungerar till 100 % direkt och NU..............men jag får väl försöka "tagga ner" lite grann och försöka ställa in mig på att det här kommer att ta tid.

Det som också har varit lite jobbigt var när beskedet om att Pigans Pappa "Leif" fått en hjärtinfarkt och var nerflugen till sunderbyn - några kämpiga dagar innan beskedet kom att allt var ok och han var på väg hem. De hade sprängt en förträngning och rensat kärlen och det kändes riktigt skönt att allt gått bra och hoppas nu han kan se framåt mot lite lättare dagar.

Det som i alla fall känns som det bästa av allt - och det kan jag tänka mig alla ni som har tyckt att jag varit som en riktigt j....la bitch i flera år också tycker - jag känner mig mycket gladare eftersom det känns lite lättare och det finns verkligen en chans att jag äntligen kan få göra det som verkligen är mitt liv - TRÄNA HUND - !!!!!

Ja, ungefär så här har väl hela veckan sett ut, inga speciella träningar pga kylan utan små korta "kiss och bajs" promenader och sedan har det blivit att vila och under hela helgen så har jag bara tagit det lugnt och försökt komma underfund med hur jag ska bete mig när huvudvärken kommer och en liten stund i sängen har visat sig vara väldigt effektivt och den har släppt på en halvtimme så det har varit skönt.

Sedan har det ju blivit OS för hela slanten och gissa om tårarna kom i ögonen i natt när jag satt och tittade på masstarten av herrarnas dubbeljakt. Inte bara att Marcus Hellner - mycket välförtjänt, tog guld eller att Johan Olsson - också mycket välförtjänt - tog brons utan det mycket härliga jobbet som Marcus Hellner och Anders Södergren gjorde för att försöka, utan att tänka på sig själv - hjälpa Johan Olsson att få en medalj. Det fick mina ögon att rinna och det kallar jag för äkta teamwork..................eller vad säger ni? Taktik för att hjälpa andra - det är äkta i mina ögon - och det var ju ändå ett OS vilket inte kommer tillbaka förrän om fyra år. Nej hatten av för grabbarna - det är min gest!!!!

Att det sedan inte gått så bra för våra skidskyttetjejer är väldigt tråkigt för nog vet vi väl alla att dom verkligen kan och inte har mitt förtroende för dom svalnat - nej dom är super!!!

Har fått rapporter under hela veckan att det gått bra för min "bästaste" kompis Siv Wuolo att få sina förträngningar i benen sprängda med mycket bra resultat har ju verkligen gjort att man mått mycket bättre. Nu ser jag fram emot midsommar................du vet vad jag menar - Siv!!

Sedan har Annika och Imsan bokat in sin resa "hem igen" och det ska också bli väldigt roligt. Hon kommer i slutet på Mars och stannar nog ca fjorton dagar. Vi får hoppas att vädrets makter bestämmer sig för att visa sig från sin bästa sida med härligt väder och varma temperaturer så vi kan träna och åka skidor..................Har pratat lite med våra hundvänner här uppe om att kanske arrangera lite träning tillsammans för att hon ska få tillfälle att utbyta tips och råd inom de olika områden som hon tränar i och det har bara vara positiva inställningar så det kan bli riktigt roligt.

Avslutar med några fina kort av de fina blommor som stod på bordet när jag kom hem från lassa....................det är sånt som gör att det blir varmt i hjärtat - tack Marie-Louise och Pigan - Ni är bäst!!

Ha det