Många i spårskogen

Idag den 5 augusti blev vi riktigt många som hängde med ut i spårskogen. Vi var jag med Micke och Sara, Pigan och Per med Aramis, Marie-Louise med Iza och Mimmi och Helena (pers lillasyster) med Ludde. Här till höger ser ni hela gänget........härligt va!!!

Vi började med att lägga ut alla spåren för att sedan förflytta oss en bit därifrån för att promenera med alla hundarna - vilken härlig känsla att bara släppa ut alla hundarna och det infinner sig en harmonisk stämning direkt. Alla hundarna sprang omkring, gjorde ifrån sig och sedan blev det givetvis lite lek och bus.

Efter en snabbkoll av lilla Luddes spårintresse så var vi övertygad om att det är nog Matte som är den bästa motivationen. Så sagt och gjort så la vi ut Helena i skogen och så fick Ludde spåra - och gissa om han spårade..............han gick som på räls och riktigt bråttom hade han och jobbade på riktigt bra i spåret. Och när han hittade Matte Helena i slutet så var givetvis lyckan gjord och sedan var krafterna slut. Ja, där ser man vad ett litet spår på ca fem minuter tar på krafterna. Ludde slängde sig ner i blåbärsriset och bara pustade ut och alla var väldigt imponerad av hans arbete. Här ser ni hur jobbigt det kan vara att vara i spårskogen....

Sedan var det dags för oss andra att spåra och det blev lilla Aramis som fick börja. Ja, vad säger man - lilla Aramis har verkligen börjat bra med sina spår och nu bara går han som tåget. Titta på bilden - snyggt va!!

I dag fick han ett spår som var lagt utav Marie-Louise, ett rakt spår med en liten böj. Ett litet problem hade han i böjen men nog hittade han sitt slut och jättelycklig var han titta bara.......

Sedan var det dax för Marie-Louise och lilla Iza och gissa om det var en tjej som var sugen. Efter två veckors spårtorka så var det järnet från början. Ett spår som var lagt utav mig med en apport, en vinkel, ett virrvarr några långa steg och så slutet. Gissa om hon är duktig denna lilla tjej, löste vinkeln kanonbra och virrvarret var inte något större problem och jättestegen var en baggis och sedan blev det kamp för första gången med slutet. Hon var så lycklig så vi påverkades allihop av hennes lycka................gissa om hon har längtat. Lägger in filmsnutten på hennes slut här nedan.

Då var det jag och Sara som skulle spåra ett spår som var utlagd av Marie-Louise med en vinkel och ett slut. Och gissa om hon gick bra, det var så roligt att känna säkerheten och draget i linan så jag var riktigt lyrisk när jag gick där bakom i linan med ett stort leende på läpparna - det var riktigt härligt. Lägger in filmen där det riktigt syns hur bra hon går...



Sedan "däckade" jag ihop och var tvungen att avstå spåret med Micke. Pigan hade lagt ut ett mastodontspår åt honom. Ett riktigt långt och krokigt spår med bara ett slut som hon då själv fick gå och jag fick se filmen efteråt och där lägger jag in en filmsnutt där han hittar slutet. Vi skrattade riktigt gott när vi tittade på filmen för där talade dom som gick efter Pigan och Micke (Marie-Louise och Helena) verkligen om att detta var ett "litet långt och krokigt" spår - har du verkligen gått ner här igen............ja, jag kan hålla med om att det nog var tur att jag inte var med..............Men oj vad duktig han var min kille, inga problem hade han med spåret och gissa om han var trött och lycklig när dom kom gående efter vägen med slutet som var hans älskade bitstock. Titta på filmsnutten där han hittar slutet så får ni se vad duktig han är.



Sedan var vi riktigt nöjda när vi åkte hem och gissa om våra små vänner sov gott när vi kom hem.

Ha det gott