Det gjorde riktig ont!

Nu har jag fått mina kortisonsprutor och fastän jag var inställd på att det inte är så farligt..............så jisses vad ont det gjorde. Till och med läkaren blev lite fundersam men efter en snabb koll MED SPRUTAN så fixade hon det.

Det var mitt högra knä som hon inte fick in sprutan i och sa att själva ledspringan glidit ihop och det tyder på artros...........och det betyder att det inte går att göra så mycket åt utan detta kommer att bli lite enklare att leva med kortisonsprutor men det kommer tillbaka igen och igen och igen och igen och givetvis värre och värre för varje gång..................ja inte känns det lätt !!

Hon satte in kortison i båda knäna, vänster gick det väldigt lätt, och sa att det är nog mest från artrosen som besvären i hela benen kommer ifrån och hon ville kolla det med att enbart spruta båda knäna för att se vilken reaktion det gav på hela benen.

När bedövningen släppte vid halv tre tiden på eftermiddagen så hade jag inte en chans att kunna gå och hade förutsett detta från förra gången då jag bara fick i mitt högra knä så Christian kom hit efter jobbet och gick ut med hundarna och sedan kom Marie-Louise hit på kvällen - vad hade jag gjort utan er - TACK!!

När Marie-Louise kom så kunde jag röra mig mer och tillsammans med en krycka så följde jag sakta med när hon gick ut med hundarna för att få lite friskluft och det var skönt att känna att jag kunde, om än väldigt långsamt, ta mig fram för egen maskin. Hundarna njöt av att få komma ut och lilla Sara fick busa en stund med Iza.

Micke har varit som en hönsmamma, varit bredvid mig hela tiden, stöttat mig så fort jag skulle försöka ta mig nånstans i lägenheten - han är helt "outstanding" - När jag försökte mig på att nå toaletten första gången så gick han och stödde upp mig från ena sidan - steg för steg - och sedan när jag skulle resa mig från toaletten och inte kom upp så var han där och så fick jag greppa med båda händerna i pälsen och så stod han som en betongpelare och så var jag uppe. Nog är våra små vänner helt otroliga på att veta precis vad som behövs, nog är han riktig Pappa Micke alltid - jag älskar dig så otroligt mycket min Micke....

Lilla Sara har nog mest varit konfunderad över Mickes beteende men ville också vara väldigt nära, skulle ligga i sängen tillsammans med Micke och gick som en liten skugga efter Micke när han följde mig i vart steg...............mina gullevänner dom visste vad som behövdes. Men visst var dom lyckliga när Christian och Marie-Louise kom så att de fick lite helt egen uppmärksamhet också, jag såg ju hur dom njöt av att få komma ut på kvällen när Marie-Louise kom.

Nu har dom gått och lagt sig och Micke ligger och kikar på mig precis som att - det är dax för dig också att komma och lägga dig - och det ska jag givetvis göra och så får vi hoppas att allt är ok i morgon precis som det var förra gången.................:)

Ha det