söndag 13 september 2009

Härligt i spårskogen

Lilla Sara är mycket piggare efter 2,5 dag med antibiotika. Hon är så pigg så Pappa Micke knappt orkar med henne. Hon har varit lugn och vilat i 1,5 dag och det är nog antibiotikan som gjort att hon varit lite trött men helt plötsligt så fanns glimten i ögonen igen och gissa om Micke har haft det jobbigt.



Vi hade ju tänkt ta det lite lugnt i minst en vecka så att hon verkligen skulle få tid till att ta igen sig MEN det hade inte hon tänkt sig. Antagligen så började hon känna sig piggare redan efter 1,5 dag för det var då hon började terrorisera Micke och även retas med mig och det var riktigt härligt att se (på sant). Att gå i koppel gick inte alls eftersom eftersom hon glömt bort hur man går stilla och lugnt - det var dragkamp med kopplet och hopp hit och hopp dit och jag kunde faktiskt inte annat än skratta för det var så härligt att se henne så pigg. Pappa Micke skrattade däremot inte utan tyckte nog att hon var jobbig men oj vilket tåladmod han har med henne. Han leker med grejerna inne hur länge som helst men sedan blir det extra vilopauser.............




Ja i dag så har vi (jag och Marie-Louise) i alla fall tagit oss ut i skogen för att alla hundarna men främst lilla Sara ska få något att göra och gissa om det var härligt. Vädret var helt underbart och INGA FLYGFÄN det är helt underbart ute i skogen nu. Vi for upp mot nautanen och tog av efter sorvativaravägen och stannade vid vårat ställe nästan längst upp. Tänkte att vi enbart skulle lägga ett par spårupptag men framförallt bara vara ute med hundarna. Vi la fyra stycken upptag till varje hund och sedan tände vi en liten eld.................ja om Marie-Louise hade fått som hon ville så hade det nog blivit lite ala majbrasa...........





Hon eldade och eldade och eldade och eldade och eldade och eldade och eldade och till slut ramlade den stora tjärstubben av och då fick jag snabbt agera brandman och släcka den (ja, riktigt så farligt var det väl inte) och så fick det bli en liten korveld istället............


Där jag givetvis direkt började grilla en korv......................det är väl för härligt att grilla en korv ute i skogen när solen lyser in mellan träden, inga mygg och så riktigt härlig temperatur



Iza och Sara busade och hade det riktigt roligt medans vi gjorde i ordning för fika...........




Pappa Micke bara njöt av att få vara för sig själv och stosa omkring och sedan försöka tjyva en korvbit................han var verkligen lycklig.
Sedan så tog vi våra upptag och det var jag som började med Sara för att hon skulle få göra bort sitt jobb och slippa sitta och varva upp i bilen. Hon tog första upptaget riktigt snyggt och åt rätt håll efter en snabb koll och sedan spårade hon riktigt bra till föremålet. Sedan tog vi oss tillbaka till stigen för nästa upptag men det gick hon bara förbi för att ta upp det tredje upptaget också riktigt snyggt. Sedan orkade hon inte mer och jag hade inga som helst krav på henne så jag släppte henne så hon fick frispåra till det fjärde och sista upptaget och det vindande hon in men var så lycklig när hon hittade sin slutapport som var hennes boll i snöre. Hon var så lycklig när hon fick göra ett litet jobb så nu hoppas vi bara att hon ska få bli frisk och kry så hon kan börja jobba igen ordentligt.




Titta så fint hon tar upp det första upptaget och spårar till föremålet...............
Sedan var det Lilla Izas tur och gissa om den lilla tjejen var duktig. Hon hade inga som helst problem vid sina upptag. Gjorde knappt en koll utan väldigt snabbt tog hon alla upptag åt rätt håll och spårade riktigt lugnt och fint. Vid sista upptaget så tyckte Marie-Louise att nu är hon ute och cyklar för det kom så fort - tyckte hon - men följde med hunden och vem tror ni hade rätt........................ja, just precis IZA.............duktig tjej!!!






Och gissa om hon var lycklig när det vankades korv vid föremålen eftersom hon varit så duktig.
Sedan fick Pappa Micke sina upptag och var lite för ivrig på de två första men hade inga problem att ta dom åt rätt håll riktigt säkert och bra. På det tredje och fjärde gick han så säkert så det var en fröjd att gå bakom honom och givetvis så fick han sin kära bitstock som slutföremål och då blir han som en liten valp och hoppar omkring med den..............man blir glad bara av att se honom. Duktig kille!!
Sedan for vi hem och jag började gör i ordning hemma för middagen som jag lovat bjuda på - surströmming - oj oj vad gott det var. Det var första gången för i år och vi hade fått tag i en riktigt god strömmingsfile som vi gjorde klämmor av och åt tills vi nästan inte orkade resa oss upp men oj vad vi mådde gott.......................



Här har Marie-Louise gjort i ordning sin klämma och börjat äta............mmmmmmm gott!!



Och här proppar jag munnen full....................ah vad gott...........tänk att sur fisk kan vara så gott???
Sedan blev det kaffe och en riktigt fin dag började gå mot sitt slut och nu hade våra vänner fått göra något roligt idag så dom var riktigt nöjda och jag kände mig väldigt nöjd jag också. TACK FÖR EN FIN DAG MARIE-LOUISE - det måste vi göra om.
Ha det gott



8 kommentarer:

  1. Vad skönt att hon är bättre, lilla Sara, och vilken härlig dag ni haft!!!

    Lagom avundsjuk är jag, och hemlängtan härjar, men det får man ta

    Annika å Imsan

    SvaraRadera
  2. Visst ja - på tal om Saras upptag, och det upptag som hon gick över:

    Tänk på att OM hon sen tar bakspår på nästa upptag, så kommer hon att kunna hitta ett föremål i bakspår! Det är INTE en belöning du vill att hon skall få!

    Så om du låter hunden passera ett missat upptag, så måste du i så fall vara beredd att stoppa hunden i god tid innan föremålet om nästa upptag blir ett bakspår. Då får hunden visserligen inte tillfälle att lära sig själv av sitt misstag, men du riskerar heller inte att råka ge belöning för ett bakspår.

    Det är det ena alternativet, om hunden missar ett upptag i den här övningen. Det andra är att betrakta övningen som en spårriktningsbestämningsövning, inte en upptäck-spåret-övning, och i så fall kan du helt enkelt stanna i spåret om hon passerar spårupptaget, och vänta ut att hon upptäcker det och väljer riktning.

    Det väsentliga är att hon INTE skall få belöning i bakspår!!!

    Annika å imsan

    SvaraRadera
  3. Jaa, Annika vi tänkte på det, men ingen av hundarna hade tillstymmelse av att vilja ta ett bakspår. Det var otroligt så fint de tog sina spår åt rätt håll. Jag blev så överraskad att min lilla Iza fixade detta på första försöket, men hon äääälskar att spåra och det är väl därför hon är så duktig på det. Det skulle vara lika roligt och lätt på lydnadsplanen så vore tävlingsdebuten gjord.... men den ligger lååångt borta ännu. I alla fall inom brukset.

    SvaraRadera
  4. Skoj att det går bra i skogen :)

    På lydnadsplan spelar ju ens egna nerver in så mycket mer, och de uppför sig ofta sämre än hunden :(, så där räcker det minsann inte alltid med att momentet sitter...ja, ja, det är roligt nästan jämt...

    SvaraRadera
  5. Jo, nog tänkte jag på att det hade blivit fel om hon tagit bakspår och fått fel belöning men hade planen klar i huvet och det hade varit att helt enkelt stanna och väntat ut henne.

    Men vi var faktiskt väldigt imponerad av att det fungerade så bra som det gjorde (kommer säkert inte att göra det nästa gång..:) men nu ska vi försöka fokusera på lite föremålsintresse på Iza eftersom hon är mer intresserad av spåret än grejerna.

    Micke ska få utgångar i ruta och lilla Sara får väl bara hänga med än så länge tills vi vet om hon blivit helt frisk.

    SvaraRadera
  6. OK, en liten liten beställning av film...jag försöker fatta hur detta skall gå till utan att jag snubblar på antingen mina eller Irras ben, så kan du inte be någon filma medan du gör momentet med Micke eller Sara? För jag fattar inte riktigt...

    "Ett bra knep är ju som sagt att svagt svänga vänster och samtidigt backa för att när du helt kommit runt förflytta dig framåt igen för då har hon ingen fördel av att släppa bakdelen som hon gör utåt - hon måste i det läget placera in bakdelen mot dina ben för att bibehålla postitionen vid din sida och då kommer aktiviteten med bakbenen.....Prova ska du få det är väldigt effektivt.........:)"

    Vad gäller upptagsövningar - jo, jag trodde nog att ni tänkt på det själva, ni är ju inte gröna.

    Notera gärna vindriktningar i minnesanteckningar - om hunden sen framöver tar bakspår ibland, så kan ni lätt gå tillbaka i anteckningarna och se om det finns någon konsekvens i det! Kellie gick ofta fel håll i medvindsspår visade det sig efter en mindre analys av dagboksanteckningar, det var det problemet som var basen för övningens upplägg, och med henne körde jag alltså "stigen" i sidvind tills hon inte längre lät sig luras av det.

    Annika å Imsan

    SvaraRadera
  7. Fy vad jag börjar att längta hem igen... till >korvgrillning i skogen >"Nautanenmidsommarpromenad"och skogar >,skogar,skogar hälsningar Siv

    SvaraRadera
  8. Jag väntar fortfarande på att få göra en sån riktigt härlig Nautanenpromenad som vi brukar göra du och jag Siv...........:) Det finns plats hos mig och jag väääääääääääntar......

    SvaraRadera