lördag 19 september 2009

Ganska lugnt

Vi har väl försökt ta det lite lugnt för att inte anstränga Sara men visst har det blivit några korta spår. Jag och Marie-Louise var ute i Nautanen både i går och idag och då la vi ett par fina spår åt hundarna.



FREDAG 18 SEPTEMBER



I dag så la vi Izas och Saras spår nära varandra (konkurrens spår) med en apport , en vinkel och ett slut. Vi tog dom samtidigt och båda hundarna var väldigt fokuserade och jobbade riktigt lugnt och bra. Sara hade inga problem med spåret så nog har antibiotikan gjort saker och ting bättre. Hon var riktigt säker i spåret och det kändes så bra med draget i linan.



Micke fick ett sidopåsläpp och hade inga problem med att ta upp det åt rätt håll, han är så säker min kille, och sedan var det järnet som gällde. Nu släppte jag ut honom för att se om han tänkte slamsa förbi några apporter men nej - han gick säkert som tåget - och alla apporterna i handen och sen hans älskade bitstock i slutet . Det var riktigt bra gjort av Pappa Micke.



LÖRDAG 19 SEPTEMBER



I dag så la Marie-Louise ett litet längre spår åt Iza och tyckte att hon inte hade nån koll på hur hon gått men Iza hade inga problem med spåret och stannade och markerade också vid varje apport - duktig tjej.



Jag hade lagt ett kort spår åt Sara med tre vinklar, en åt vänster och två åt höger , två apporter och ett slut. Sara hade inte heller några problem i dag, gick riktigt säkert i spåret. En liten volt i andra vinkeln men löste det riktigt snabbt och sedan gick de andra vinklarna riktig fint. Nog är det hennes tonsiller som har spökat när spåret har gått upp och ner hela sommaren så det är nog kanske det bästa man kan göra att ta bort dom men som sagt det är ju inge roligt alls men ack så behövligt..

Och så var det Mickes tur att ta sitt spår med sidopåsläpp igen och precis när jag släpper ut honom så kommer det ett par promenerande efter vägen med en finnspets som levde om riktigt ordentligt så givetvis blev Micke störd. Han började fokusera på hunden och jag fick börja om men då tog han upp spåret och glömde bort den "uppkäftiga" spetsen och löste sitt spår bra med alla apporter. Han var riktigt trött i slutet eftersom han blev så upprörd i början så nu gick det sakta och väl mot slutapporten. Duktig kille!!


Blev lite nostalgisk och började titta på lite valpkort från Saras första tid här i livet och oj oj vad tiden går fort för det här var ju bara förra sommaren. Men visst är hon väl för söt min lilla piga och med bollen i munnen kan man ju tänka sig att "det ska böjas i tid det som krokigt ska bli".....eller hur! (första bilden högst upp). Här nedan är hon fem veckor på de två första bilderna som är tagna hos uppfödaren och sedan åtta veckor tillsammans med Pappa Micke på sista bildern...........










I dag har jag varit och jobbat i köket under September tävlingarna vilket har gått bra. Hundarna har fått vara med och hjälpa till. Ja, hjälpa till att äta lite då kanske - nej de tyckte nog att det hände väldigt lite så det var därför vi åkte ut och la lite spår. I alla fall så tyckte domarna att apellklassen hade väldigt duktiga deltagare för alla blev uppflyttade, de var bara tre men dom gick superbra..........Malin och Nessa från BHK Malmen - grattis till det fina resultatet och uppflyttningen, hon är bra duktig din tjej!!!


Nu får det bli en lugn kväll med en lång koppelpromenad och tidigt i säng för ska iväg i morgon igen och hjälpa till på tävlingarna.


Ha det



5 kommentarer:

  1. Alltså, "lille Sara" var ju nyss bara bejbis om man tänker efter, en liten envis dam med mycket ruter i sig :-).
    Skönt att hon mår bra. Får se om jag och Misse far och tittar på tävlingarna imorgon. Men attans att ni inte har hört av att ni skulle ut och spåra - vi hade ju gärna följt med.

    Aja, är i kullen och tvättar kläder nu så jag måste gå och dona lite med det.

    Kramar från oss!

    SvaraRadera
  2. Med risk för att upprepa mig - varför kan de inte vara små litet längre? De är ju så goa så det är inte sant! Sara träffade jag ju aldrig som valp, men första bilden - vilken liten dunboll!

    Så jättekul att spåren går bra, skulle önska jag kunde vara med där uppe, blir trist att vara ensam i träningen så mycket som jag är här, och inte hälften så utvecklande. Fast å andra sidan - vore vi en grupp skulle vi inte kunna spåra på gångavstånd hemifrån, då blev det 3 mil bil till "våra" spårmarker, så jag skall inte gnälla mer om det.

    Annika å Imsan

    SvaraRadera
  3. Men oj vad tiden har gått fort...tänk att Sara var så liten förra sommaren... och Puma också med stora parabol-öron. Nu måste jag kika lite på valpkort...
    Ps. Första bilden högst upp på Sara är då för härlig!

    SvaraRadera
  4. Fy vad söt hon var och fortfarande är....man blir alldeles varm...
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Dom skulle vara så små och söta lite längre, men samtidigt är det ju en ganska jobbig tid som man snabbt glömmer bort, med pölar på golvet, spring ut och in dag som natt...

    SvaraRadera