Många känslor!

Ja, så har vi startat ett nytt år med förhoppningen om positiva och roliga händelser framför oss och det hoppas givetvis jag också men har fruktansvärt negativa känslor med mig i ryggsäcken.

Har någonstans haft klart för mig att jag måste skydda mina hundar inför nyårsafton och intuitionen ska man lyssna på och har själv verkligen börjat lyssna på vad den säger mig. Därför har jag varit väldigt försiktig med promenaderna i samhället och i stället åkt ut i skogen eller varit ute väldigt sent på natten för att det inte ska hända något.

Vi har varit med om att barn har jagat oss och slängt smällare efter oss och vi har hört smällare och raketer på håll men ingen av mina hundar har reagerat nämnvärt MEN så händer det SOM INTE FÅR HÄNDA......

På nyårsafton så var planen att åka ut till skogen för att rasta hundarna ordentligt en sista gång, vid niotiden på kvällen, för att slippa gå ut under den tiden när det brakar lös i samhället......................................vad händer JO, precis när jag har tagit steget ut genom dörren ,låst dörren och står på gården så brakar det lös precis över våra huvuden. Grannarna uppe i villaområdet, ca 50 meter bredvid oss skjuter iväg smällare och raketer riktade precis mot våran kåk vilket resulterade i att allt exploderade ovanför våra huvuden.........................skit skit skit skit skit för vad händer: Jo Micke klarade det väldigt bra MEN Sara får panik och ville fly vilket gjorde att hon rusade fram och tillbaka i kopplet och höll på strypa sig själv innan jag fick tag i henne så jag kunde stoppa henne. Hon var helt blockerad och ögonen var helt vilda och jag bara kände att just detta inte fick hända...................fy fan för folk som gör detta utan att förstå att detta är faktiskt olagligt. VARFÖR har vi lagar som det inte finns en chans för polisen att kolla att dom följs och förstår inte dessa förbannade korkade människor att det finns en orsak till att lagen har kommit till................Ja, som ni förstår så blev jag riktigt ledsen, besviken, rädd, förbannad och en hel massa andra känslor for genom mitt huvud.

Jag satte lugnt in henne i bilen och var på väg till detta område för att få tag i dessa människor när jag blev stoppad av Marie-Louise som sa att: så kan man inte göra för det här är ju tradition och vi vet ju att det här händer och det var väl inte så farligt..............................Det var nog kanske bra att jag blev stoppad för hade jag fått tag i dom då så hade jag nog gjort mig olycklig för tid och evighet.

Vi for iväg till skogen med lite diskussioner i bilen om att jag var en riktig argbigga och att detta är traditioner som inte går att göra något åt och jag kan nog hålla med om att med ilska och mord i tankarna inte riktigt är de rätta sätten att komma åt detta men att det går att göra något åt detta det kommer jag aldrig att sluta tro på. Precis som jag aldrig kommer att sluta tro på att det alltid går att förändra det som inte är bra.

Att knyta handen i fickan och enbart tacka och ta emot det gör bara att man blir bitter i slutändan NEJ säger jag bara.................jag kommer aldrig att vara tyst eller knyta handen i fickan och det som jag tror på kommer jag alltid att prata och diskutera om och förhoppningsvis så finns det någon i slutändan som precis som jag kan tro på att människan ska värderas efter det vi har innanför "pannbenet" inte efter någon titel eller det vi har i börsen och att det lönar sig mer att sträcka ut en hand och hjälpa varandra istället för att trampa ner varandra...................ELLER HUR.............

Nu släppte Sara det obehagliga och kunde vara lös i skogen och springa omkring nästan helt oberörd men i mitt huvud sa det att det här är inte färdigt....................

När vi kom hem så märkte jag direkt att hon var mycket obehagligt berörd och väl inne så gick hon enbart omkring och lyssnade och vid minsta ljud eller knall så började hon att skaka..................Jag hoppas att ni förstår vad som försigick i mitt huvud............ja, mord...........vi fösökte först ta det lugnt sedan insåg jag att det inte fungerade så då tog vi och hängde lite kläder som jag hade tvättat och hon var med och gjorde det hon alltid gör, räcker mig kläderna från korgen, så att jag får hänga upp dom. Hon jobbade på men lyssnade hela tiden och var mycket låg.............

Jag insåg till slut att hon aldrig skulle klara av tolvslaget så jag tog hundarna i bilen, stereon på högsta volym, och sedan körde vi omkring i lugn och ro utanför samhället till kvart i ett på natten när allt hade lagt sig. När vi kom hem så hade hon sovit i bilen i lugn och ro och mycket hade lagt sig så vi tog en promenad på gården och ner mot garagen och hon visade inga kvarstående känslor MEN MEN detta återstår ju att se. Hon löper och har gått in i sista könsmognaden så det vore konstigt om inte detta sätter sina spår så nu gäller det att se till det inte blir något som hon får väldigt dåliga vibbar till. Till att börja med så måste hon få sluta löpa och sedan få gå ur könsmognadsperioden men sedan så blir det skotträning så att hon får "habituera" vad gäller skott. Hon har aldrig tidigare haft några som helst problem med skott så förhoppningsvis kommer det att gå bra men som sagt mina känslor över detta är väldigt MYCKET om jag säger så..........:((((

Efter nyårsaftonen har allt varit lugnt, vi har varit ute på promenader och vi har hört knallar på håll men ingen reaktion, aitik har skjutit och det har dundrat från LKAB och allt har varit ungefär som vanligt vilket är lugnt hos mina hundar. Men lugn kommer jag inte att vara förrän jag fått ett besked och det blir ju givetvis vid skotträningen att det inte satt några spår i Sara så nu blir det en lång väntan så jag kan nog säga att detta år inte börjat så bra..................

Vi har i alla fall varit ute i skogen och promenerat och vår natur har ju en besynnerlig förmåga att "läka" oss människor om vi bara är mottagliga och vem kan undgå att vara mottaglig när man möts av en natur som denna. Titta bara på dessa bilder nedan, -25 grader kallt och ett ljus som är helt otroligt vackert.............

Har verkligen försökt att ta åt mig av vår vackra natur och komma ner på en lite mer stabilare nivå vad gäller allt detta som hände på nyårsafton och så får vi hoppas att 2010 har något riktigt positivt med sig i sin ryggsäck så kan jag byta ut det som jag har i min......:))

Ha det