Hirvas Höjder!

I dag har jag och Marie-Louise promenerat upp på berget Hirvas och gissa om det var vackert. Vilka vyer - det är nästan så att man tappar andan...............det är så vackert. Titta bara på Micke när han står längst upp på berget i vinden med den utsikten bakom sig...........Nog är det så att man bara står och njuter..................eller hur!

Eftersom det är en lång brant väg upp så var vi tvungen att ta en liten välbehövlig vila så Marie-Louise satte sig ner på vägen och hon och Micke pratar i telefon medan jag fotar........:) Det var Anna-Karin som ringde och var så lycklig över sitt spår med Dante som hade gått så bra - han är ju så duktig Dante......

Här har ni en vy över skog och fjäll när vi var på väg upp..................vackert va!!

Väl uppe så insåg vi att det var äkta fjällväder, en riktigt kall vind som väl syns på bilderna....

Här står Micke och Sara i blåsten längst upp på Hirvas -

Marie-Louise och Micke står också längst upp på kullen och gissa om det kändes att det var äkta fjällvindar.....................

På vägen ner så tog jag det här fotot rakt mot solen och titta vilken trolsk dimma som ligger över skogen.............ser riktigt fint ut

Ju längre ner vi kom ju mysigare blev skuggorna och det såg riktigt häftigt ut....

Ja, det var en promenad som kändes i både benen och bröstet, tappade nästan andan ibland, men när vi väl kom upp så kände vi verkligen att vi fick lön för mödan. Sedan var det ju en baggis att promenera ner och riktigt avkopplande att bara gå och njuta av utsikten och det fina vädret. Hundarna har nog haft det lika bra som vi.

Vi hade lite otur när vi skulle vända bilarna vid bommen precis när vi kom hit, Marie-Louise körde lite för nära kanten och sjönk ner i diket med ena framhjulet..............hmm det såg inte bra ut - hon satt riktigt fast så det var bara koppla på bogserlina och så försöka rycka upp henne med lilla Polon som ju är en riktigt lätt bil men på "tionde" försöket så lyckades vi och hon tog sig upp.

Det är nog tur att det inte är första gången man råkat ut för såna här saker så man i alla fall har ett "hum" om hur man kan bära sig åt.................:)

Nu blir det söndagmiddag med sonen som är på väg ner och han ska få älgstek med potatisgratäng - och älgsteken kommer från nattavaara så jag hoppas verkligen att du förstår hur tacksamma vi är för detta - Anna-Karin - vet inte riktigt hur jag ska återgälda detta men det kommer nog....................oj vad det luktar gott i mitt kök just nu...:)

Senare i kväll så ska jag och Marie-Louise gå och hälsa på Pigan och Per och titta hur fint de fått i sin nya lägenhet .

Nu ska jag göra i ordning såsen - med grädde - till älgsteken...................:)

Ha det