3:e advent

Ja, så har det förflutit en vecka igen och helt plötsligt så är det tredje advent.........tiden går så otroligt fort. Har knappt hunnit börja tänka på julen än. Är nog lite "allergisk" mot julhysterin med julklappsköp och julmaten (blir alldeles för mycket) och sedan planerandet för var man ska vara och vid vilken tid för att hinna med alla....................

Vi har de senaste åren varit hos Lasse (min brors son) och Eva för middag och julklappsutdelning och givetvis social samvaro och det har varit väldigt roligt att få se dessa barnaögon som glittrar av förväntningar över alla julklappar. Det tenderar nog att bli alldeles för mycket fokusering på julklappar och skulle nog själv vilja hålla fokus på samvaron mellan människorna i stället men finns det barn i en familj är det nog svårt att flytta fokus. Själv uppskattar jag vår egen lilla tradition och sedan att träffas och umgås under avslappnade former men givetvis god mat och så den där chokladasken förstås.

Har en egen tradition som förekommit i vår familj så långt tillbaka som jag minns - och det är länge..:) - Vi stiger upp tidigt på julaftonens morgon för att samlas hela familjen, packa in oss i bilen med alla gravljus och diverse andra saker och så tar vi våran runda till alla som inte finns med oss längre. Jag måste säga att det är avkopplande och det förekommer ingen som helst stress och sedan är det så otroligt vackert på våra kyrkogårdar så då får jag en riktigt härlig julstämning och blir väldigt ödmjuk över vår vackra jultradition. Det är riktigt skönt att börja julaftonen på detta sätt och stressen flyger all världens väg och det är så skönt.

Denna vecka har varit lugn och rofylld och det har varit skönt att komma tillbaka ner på en nivå igen där man känner att man "greppar" situationen - så att säga. Det har varit mycket stress och då aktiveras min kärlkramp med allt vad det innebär och det blir jobbigt men nu känns det mycket bättre.

Träningen med hundarna har legat på inomhusträning av metallapporten vilket går riktigt bra med Sara. Nu har vi kommit så långt att hon hämtar den sätter sig framför mig och för apporten mot min högra öppna hand och är väldigt fokuserad på att få till det ordentligt. Detta gör ju att fasthållningen av apporten är fast och stabil och inget tuggande eller "slammer" med apporten och det ser riktigt bra ut. Sedan har hon inga problem med metallen heller och det är skönt. Har tränat lite positioner också för att komma tillbaka till kontakten i "fria följet" och där är hon så taggad att hon gärna går upp i skall - inte bra - men vill verkligen träna så det är ju positivt.
Har börjat med förberedande träning för rutan, har ett eget "tänk" vad gäller dessa moment och det har visat sig fungerar på mina andra hundar så jag kommer att köra det med Sara också. Det går ut på att hon ska gå på mina kommandon och inte på konerna och det innebär att vi börjat alltid med kommandon ute på promenader - framåt, vääänster, höger och sedan vänd eller stanna i den position du befinner dig i just nu - dessa kommandon har börjat fungera bra på Sara men hon har inte riktigt greppat vänster och höger men lär sig väldigt fort av Micke som verkligen kan det. Sedan fortsätter vi med att "klicka" in positionen i rutan (tack Carina för tipset) och sedan blir det till att köra rutan först utan koner för att kolla att alla kommandon fungerar och sedan tillsättning av konerna.

Jag brukar försöka köra med flera rutor utsatta för att verkligen kolla att hon lyssnar på mig. För mig har detta resulterat i att hunden fokuserar på mina kommandon, hur många rutor som än finns ute på plan och det kan förekomma på tävling vilket jag varit med om flera gånger..............Det har förekommit att alla rutorna varit placerad väldigt nära varandra på plan och det blev en väldigt konfunderad hund som hade svårt att fokusera på rätt ruta och då ändrade jag min träning vilket visade sig bli en mycket bättre fokusering - på mina kommandon......mkt bra! Det kanske inte alls fungerar för alla hundar så det ska bli kul att se hur detta fungerar på lilla Sara.

Det var riktigt roligt att höra att Annika och Imsan startat i lydnadsklass två och fått 118 poäng och ett tredje pris. Är så nyfiken på att få se filmerna och jämföra hennes egna tankar med hur det verkligen såg ut mot för hur det kändes.

I lördags så var jag och Marie-Louise upp och tog en skön promenad efter Hirvas vägen och jisses så vackert det var. Himlen "brann" på den ena sidan av vägen och var riktigt "babyblå" på den andra sidan. Titta på bilderna nedan så får ni se - mkt härliga bilder...




Så här såg det ut på den Norra sidan av vägen...............

Och så här såg det ut på den Södra sidan...............vackert va!!! Lägger in några fler kort nedan

Sedan har vi varit lite galna på Lördagskvällen.............som vanligt, säger ni säkert...:) Jag och Marie-Louise med hundar har åkt plastpulka nerför Hirvas backar med pannlampa i det totala Skogsmörkret...............ja, så roligt har jag nog inte haft på länge och nu gick det fort.........har faktiskt försökt filma lite grann och det kanske inte syns så mycket men det hörs...............kolla och njut....

Idag Söndag ska det bli en premiärtur med skidorna och jag hoppas verkligen att mina ben håller att åka på för detta har jag längtat efter hur länge som helst.................tar med mig kameran så det kan gott hända att jag lägger in några fler bilder.................eller inte...........vi får väl se hur det går...:)

Är tillbaka från skidturen och gissa om det gick bra...........jag klarade av att inte bara stå på skidorna utan även åka så nog har kortisonsprutorna gjort verkan.......hurra för kortison......oj vad härligt det var och hundarna var riktigt duktiga. Micke som brukar vara helt galen på skidorna när man ska börja skötte sig riktigt bra men lilla Sara tyckte nog att dom där åkande sakerna kunde man kanske få tag i.............efter lite diskussion så gick dom riktigt bra i linan och när väl Sara bestämt sig för att börja dra ordentligt då gick det undan ska jag säga.

Sedan hade vi lilla Iza som visade sig vara en fullt kapabel draghund - det måste filmas för det tror man inte om man inte ser det - hon drog på riktigt ordentligt men blev lite osäker när Matte slog på baken och hade lite svårt att komma i gång igen efter det men efter lite lock och pock från mig så drog hon på för kung och fosterland igen.

Nu var vi bara ute och åkte nån kilometer så det var inget som kunde överanstränga någon hund och nu får Marie-Louise fokusera på att promenera med Iza så att hon får in ett jämnt och lugnt drag så hon inte överanstränger sig - hon är ju inte så stor i kroppen men i huvet verkar det vara en Schäfer.............:) Sedan fick Marie-Louise lite (ganska mycket ) ont i ländryggen och det ville inte riktigt släppa så det var väl en liten skugga på våran åktur men annars så var det kanonkuuuuuuuuuuuuul - Anna-Karin NU KOMMER VI MED SKIDOR OCH HUNDAR OCH ALLT.......:)

Ha det